Dragkingtraditionen är inte så framträdande i dag. Jag förknippar den med 90-talet. Men fenomenet är förstås mycket äldre än så. Redan i slutet av 1800-talet fanns det i Europa kända och uppskattade artister i den här stilen.
I dag verkar detta leva mest i storstäder och på mindre scener. Men här i alla fall en turné! Under rubriken Dans, framträder Sofia Södergård i sin egen föreställning "Slick", med sitt alter ego Qarl Qunt. Det vore mer rimligt att kalla det show eller kabaret. Kanske performance.
Här finns anspelningar på moderna dansstilar som vouging och waacking. Intensiva och rytmiska dansuttryck som går tillbaka till 70- och 80-tal och som är förknippade med rörelsen kring hbtq.
Kroppspråk och kroppsrörelser står i vilket fall i centrum denna kväll. Denna dragking har en stark fysisk närvaro och utstrålning. Hon är mycket träffsäker och effektiv i sin manlighet. Rakt på, kan man säga.
Till att börja med är det inga subtila antydningar. Här väller manliga schabloner och stereotyper fram. Sådant som frodas i reklamvärlden – som också är en källa här.
Komiken är förstås uppenbar och publiken är med direkt. Responsen är jublande. Risken är förstås att det övergår i parodi, men det händer sällan. Däremot blir det en del upprepning och ibland lite förutsägbart.
Intressantast är de mer lågmälda avsnitten en bit in i föreställningen. Här blir det mer poetiskt, mångtydigt och dubbelt i könsidentiteterna.
Musiken fördjupar också perspektivet och påverkar mycket. Den har många stildrag, från abstrakta elektroniska klanger till tung drivande dansrytm.