Svansjön är baletternas balett och älskad för sitt skira formspråk. Världen över dansas sagan om prinsens förälskelse i vita svanflickan Odette som faller offer för trollkarlen och hans svarta dotter Odile. Rollerna Odette och Odile görs ofta, som här, av samma person och räknas till de mer krävande för en prima ballerina. Ändå brukar de drömlika sekvenserna med tjugotalet dansöser vid sjön ge publiken ett bestående intryck. Ryska Nationalbaletten gör inte någon besviken på den punkten. Dansöserna visar prov på exakt precision och scenbilden är förtrollande i sin symmetri.
Det har gjorts ett otal tolkningar av klassikern varav vår svenske Mats Eks moderna version hör till de mer berömda. RNB:s uppsättning är strikt traditionell och några särskilda tolkningsmöjligheter var inte att vänta. Bättre att njuta av den tekniska ekvilibrism som ryska dansare är kända för.
Scenografin är enkel och flyttbar. Enkla rökmaskiner iscensätter sjön, ljudet är förinspelat och ibland onyanserat vilket förtar upplevelsen. Tjajkovskij live är något annat. Det här är traditionell rysk balett för turnéliv med oändligt förfinade och perfekta drillar. Föreställningen vilar således helt på kompaniets tekniska meriter med effekter för mitt samlade intryck. Trots oerhörd skicklighet blir det en något själlös och föga dramatisk berättelse. Detta väloljade turnémaskineri är på gränsen till sönderrepeterat och jag skönjer en viss rörelsemässig entonighet. Blod, svett och tårar är inte att vänta, men väl ett hänfört räknande av antalet briséer, voléer, piruetter och halsbrytande luftsprång.
Föreställningen ges även i De Geer-hallen, Norrköping 4 februari.