Cristina Caprioli i "Ett hårlöst solo".
Dans
Ett hårlöst solo / Omkretz22
Koreograf: Cristina Caprioli. Dansare: Cristina Caprioli, Madeleine Lindh
Musik: Alessandro Cortini, Asher Tuil. Yoann Durant.
Sagateatern. Riksteatern Linköping. Dansnät Sverige.
Cristina Caprioli hör till landets mest betydande koreografer. Östgötabaletten gjorde hennes verk redan på 90-talet. Det finns en koncentration och täthet i hennes dans. Stram och expressiv på samma gång. Oftast ett abstrakt rörelsespråk. Ren dans, rörelse på sina egna villkor.
Här framfördes två olika verk. Caprioli dansade själv i det första, hårlösa solot. Stycket var avskalat och självutlämnande. Inte bara grå kläder och grått hår associerade till ålderdom, utan även den inledande famlande, trevande gestiken. Liggande på golvet gav hon ett ganska skröpligt, utsatt intryck.
Hårlöst var det hursomhelst inte. Det grå håret tog plats och färgade och skräpade ned dansen med något oborstat och vilt.
Cristina Caprioli i "Ett hårlöst solo".
I upprätt position blev dansen mer gracil, men behöll ändå sin tyngd. Även här fanns något av vardag och råhet som kändes nytt för Caprioli. Uttrycksfullt men ibland lite splittrat med plötsliga avbrott och byten.
Madeleine Lindh i "Omkretz22"
Mer sammanhållen och återhållsam var Omkretz22. Madeleine Lindh gjorde här en mycket konsekvent tolkning. Behärskad och balanserad dans. Här kändes Capriolis stil från förr igen med en distanserad, ”saklig” rörelse. Dynamisk i sin växling mellan lugnt gående och explosiva rörelser.
Till detta spelade Yoann Durant en tung elektronisk musik. Mäktigt och bitvis vackert, men lite för massivt i längden.