Efter två års träget arbete kommer nu boken om Bettina Kjellin och Brunneby, ett samarbete mellan Bettina Kjellin själv, 90 år, och författaren Magnus Engberg.
Bettina Kjellin föddes i dåvarande Ostpreussen och kom som flykting från DDR till Sverige för 64 år sedan. Hennes häpnadsväckande historia har nu förevigats till en bok om en egensinnig och stark, livsbejakande kulturpersonlighet, sprungen ur ett livsöde i en turbulent tid i Europa.
Boken presenterar också Brunneby som besöksmål, med sina gamla anor, medeltidskyrkan på gårdens mark, och det berömda musteriet.
Bettina Kjellin blir 90 år, musteriet 75.
År 1987 bildade Bettina Kjellin föreningen Kammarmusik i Östergötland och en gammal dröm gick i uppfyllelse. I gårdens egen kyrka och i mangårdsbyggnaden har hon arrangerat kammarmusikkonserter, vilka har utvecklats till konsertevenemang i flera av de östgötska slotten och gårdarna.
Claes-Göran Österlund, före detta kanalbolagsdirektör och projektledare för Kammarmusik i Östergötland berättar hur bokprojektet började:
– Jag hade ju länge tittat på gårdarna längs kanalen och särskilt på Brunneby, och förstås hört talas om Bettina. När jag träffade henne fick jag snabbt veta att kanalchefer inte var så välkomna på Brunneby. Baltzar von Platen själv fick inte komma in. Avtalet om kanalen skrevs på ett stenbord ute i trädgården …
Men Claes-Göran Österlund blev ändå inbjuden och fascinerades främst av Bettina Kjellins fantastiska livsöde, och av gården, ”en plats full av hemligheter och magi”, säger Bettina själv. Där och då föddes idén till en bok.
Magnus Engberg, konstnär och författare till en lång rad historiska böcker och författarbiografier, kontaktades. Ett möte som blev lyckat, för att inte säga lyckligt:
– Han är bäst! utropar Bettina Kjellin med ett stort leende och nickar mot Magnus Engberg.
Och han bekräftar att arbetet med Brunneby/Bettina-boken har varit en fantastisk resa:
– Det är svårt att skriva på uppdrag men detta är det roligaste jag gjort. Det blev en bok om gården, om kyrkan, om musiken. Och över alltsammans svävar Bettina Kjellins ande.
På frågan om huvudpersonen själv är nöjd med resultatet kommer ännu ett stort leende och ett enda ord, från hjärtat:
– Ja!