Östgötska brott
På 1600-talet fanns det två skolor i Linköping, en trivialskola och ett gymnasium. Gymnasiet samlade inte bara pojkar från staden; det kom många utifrån också. De inkvarterades ofta hos änkor som hyrde ut rum i sina hus för att försörja sig. Änkan Margareta var en sådan hyresvärdinna och hon och hennes döttrar Anna och Karin skötte hushållet för sina inneboende skolelever, Lorentz Michelsson från Norrköping och hans yngre bror.
Den 24 januari 1671 kom skaffaren till Margaretas hus. Hon hade tidigare tagit emot korn från landshövdingen för att hon skulle mälta dem åt honom och nu skulle skaffaren se om hon var klar med det. När skaffaren kom fram vid klockan åtta på kvällen, fick han sällskap av hennes granne, en skräddare. De gick in, men där var bara döttrarna hemma. De bjöd in männen att köpa lite öl i alla fall och de satte sig och drack och talades vid en stund i lugn och ro.
Plötsligt kom en mycket full tonåring in i stugan med ett otänt ljus i handen. Det var Lorentz Michelsson. ”Tänd mitt ljus!”, begärde han rakt ut i rummet.
”Vem är du, dräng?” sade skaffaren.
Lorentz svarade: ”Min herre, jag är dräng själv god nog!” (Ungefär: "jag är ingens dräng").
Karin gick fram och sa att hon kunde tända ljuset och Lorentz tog med sig det in i sin kammare och satte ner det där. Sedan kom han ut igen, nu med en bössa i handen. Han gick förbi skaffaren och skräddaren, och ut på gården där han sköt ett skott. Sedan gick han in till sitt rum igen. Skaffaren sa till skräddaren att den där pojken borde ha stryk för att han gav sig till att skjuta så sent på kvällen.
När de båda männen druckit upp ölen var det dags att gå hem och en av systrarna, Anna, följde med skaffaren och skräddaren ut på gården med ett tänt ljus så att de skulle se vart de gick i kolmörkret. Skräddaren sa adjö och gick hem till sig och skaffaren och Anna blev stående en stund i porten. Då kom Lorentz ut barfota och i bara nattskjortan och kissade på gården. Sedan ropade han ”Praeceptor!” (lärare på latin).
Anna sade: ”Han är inne i stugan, gå in till honom” för hon förstod väl att det var fylleprat bara.
Men skaffaren frågade: ”Ropar han på mig?”
”Ja” sade Lorentz då. ”Accede huc!” (kom hit!)
Skaffaren tänkte höra vad det var Lorentz ville, men Anna tog honom i armen och sade att Lorentz var ju bara en drucken pojke, inget att bry sig om.
Då gick Lorentz in i stugan och slog igen dörren efter sig och Anna sade: ”Nu gick han och lade sig.”
De fortsatte prata lite och skaffaren skulle gå. Han sa till Anna att han skulle komma tillbaka i morgon då hennes mor var hemma. Då kom Lorentz ut igen och sköt ett skott som träffade skaffaren i bröstet.
”Oj, han sköt mig!” sade skaffaren.
”Åh, inte då!” sade Anna, men skaffaren drog undan sin rock och Anna lyste med sitt ljus och såg att kulan gått ut genom ryggen. Skaffaren tog sig in i stugan och kastade sig ner på en fållbänk där han sedan dog.
När Lorentz nu förhördes vid tinget sade han först att han inte kunde minnas vad som hänt för han hade varit så full. Sedan mindes han ändå litegrann och sa att han bara skjutit ett skott ut i mörkret och inte sett skaffaren ens, så det var bara en olycka att det träffat så illa.
Men eftersom Anna vittnade om att ljuset varit tänt så måste Lorentz till slut erkänna att han skjutit skaffaren med flit. Orsaken? Jo, Lorentz lillebror hade hört vad skaffaren sagt om att Lorentz borde ha stryk och det berättade han för Lorentz som blev rasande och hämtade bössan.
Men det var också en sak till, som Anna vittnade om att Lorentz berättat för henne tidigare på kvällen. På väg hem hade han varit med om en övernaturlig händelse. Han hade mött en förnäm herre som kom gåendes vid kungsgården och som ledde en vit dam vid handen. Lorentz hade sagt ”God afton, Monsieur” men herrn hade inte svarat. Lorentz sa till Anna att om den där herrn hade sagt nåt, skulle Lorentz ha skjutit honom.
”Du ska inte skjuta på folk” sade Anna.
”Jo, jag svär på att jag kommer att skjuta någon innan jag somnar i afton!” hade Lorentz svarat. Och det löftet höll han.