Det lär inte bli unplugged när Muse kommer till Norrköping. Bandet är känt för sina vilda liveshower och förra turnén fick de en publik på över två miljoner. De ger inte många intervjuer, men basisten Christopher ”Chris” Wolstenholme är på gott humör när vi ringer upp. Muse hade då precis mixat färdigt sitt nya album.
– Nu ska jag försöka komma i form inför turnén. Vi körde en liten sväng här hemma i England, på mindre scener och det var kul. Jag ser fram emot vår festivalsommar i Europa.
Muse spelar bland annat på Roskilde Festival i Danmark och Rock in Roma i Italien också.
– Livespelningar är alltid målet. Jag älskar att komma ut på turné.
Bandets sjunde album, ”Drones”, kom härom veckan. Robert John ”Mutt” Lange är medproducent och den här gången drar musiken åt ett mer avskalat håll.
– Det är lite back to basic, med fokus på bas, trummor och gitarr igen, säger Chris Wolstenholme.
I en intervju med BBC Radio 1 beskrev sångaren Matt Bellamy det nya albumets titel ”Drones” som en modern metafor för vad det betyder att förlora empatin och konsekvenserna av hur vi kan få saker att hända med en knapptryckning utan att direkt behöva ta ansvar för det. Muses musik är ofta gränsöverskridande, med influenser från olika musikstilar. Muse elektroniska sida hör man i bland annat ”Take a Bow”, men även Frédéric Chopin har inspirerat.
– Det där med att fortsätta vara relevanta gäller inte oss. Vi följer inga trender och kommer aldrig att passa in helt i någon genre och det känns fantastiskt bra.
Det spretiga innebär att de ofta får negativ kritik, inte minst när det gäller de mer bombastiska låtarna. Det finns även flera olika grupper av fans.
En hel generation med fans har följt Muse från garageband till rockstjärnor.
– Det har varit schysst att se hur många som har hängt med från början. Nu börjar vi se en ny, yngre publik också och det är spännande. De verkar gilla det vi gör utan att ha samma bakgrund.
Chris älskar festivaler och började jobba på dem tidigt, innan det blev dags att stå på scenen själv.
– Vi passar som festivalband. Mitt starkaste minne hittills är nog när vi var headline på Glastonbury 2004. Det var inte bara ett gig vi kom till som underdogs. Allt var emot oss en grå, regnig, blöt festivalsöndag och vi spelade två timmar före Morrissey. Negativiteten hängde liksom i luften, men vi vände det trots att vi knappt vågade gå på först.
Chris står ofta för bakgrundssången i Muse, men i ”Liquid state” och ”Save me” får hans röst komma fram. Låtarna handlar om kampen mot alkoholen, som hans pappa förlorade i 40-årsåldern. Själv har Chris vunnit och varit nykter länge nu.
– Familjen är viktigast och den räddade mig helt enkelt. Så jag har fullt upp med dem.
Chris gifte sig med sin Kelly redan 1997 och de har sex barn. Chris blev pappa tidigt för första gången, men tycker fortfarande att allt känns nytt.
– Just nu börjar 16-åringen gå på fester samtidigt som jag fortfarande byter blöjor.
Några direkta föräldratips har han inte, men en personlig tro på att vara tillgänglig.
– Det som slutligen gäller är att vara där för dem – och samtidigt försöka minnas hur det var som barn och tonåring, kanske.