Först kom regnet. Sedan åskovädret. Sekundsnabbt försvann glädjen och känslan av att vara på festival när blixten slog ned mitt i campingområdet. Hjälpen var snabbt på plats, men hela området kring campingsektionerna fem och åtta präglades av chock och en känsla av overklighet. Skakade festivalbesökare stöttade varandra medan polisen gick runt bland tälten och metodiskt kollade att inga fler låg skadade inne i tälten.
Inne på festivalområdet fortsatte musiken men bildade snarare en ödesmättad fond till stämningen på den utsatta delen av campingen.
– Vi får se, men vi kommer troligen att stanna kvar, sa Leonard Franksen från Göteborg.
Han fick medhåll av sin kompis Casper Sand.
– Just nu är man chockad, sa han. Förhoppningsvis kommer man tillbaka någorlunda i atmosfären.
De båda, tillsammans med Philip Magnusson och Jonatan Ekenberg, var först framme hos tre personer som drabbades av blixtnedslaget.
– Helt overkligt, sa Leonard Franksen. De tre, två killar och en tjej, kom gående över gräset alldeles utanför vårt tält. Vi satt i öppningen och tittade ut. Jag skulle tro att de var på väg från festivalområdet och bort till sitt tält. Helt plötsligt kom en ofattbart hög smäll, som den värsta smällare, och sekunden senare låg de på marken. Vi rusade fram direkt. Sedan kom ännu mera folk från alla håll. Usch, det var fruktansvärt otäckt. Man såg direkt att en av killarna var riktigt illa däran. Vi hjälpte till så gott vi kunde och en av oss rusade bort till Röda Kors-tältet.
En god stund efter olyckan var de tre fortfarande djupt tagna. All aktivitet, allt folkliv, liksom stannade upp på den begränsade del av campingen där det hände. Tystnaden där var nästan mer högljudd och påtaglig än musiken inifrån festivalområdet. Att det fortfarande regnade så smått tycktes ingen ens märka.
Linus Wegart från Ulricehamn såg också blixtnedslaget från sitt tält alldeles intill.
– Det var otäckt, sa han. Strax innan det hände fick vi en massa småstötar inne i vårt tält. Jag vet inte om det kom från marken, men det var väldigt obehagligt. Det stack till flera gånger. Det var som att det var någonting större på gång.
Många vittnade om att hjälpen snabbt var på plats.
– Inom två-tre minuter skulle jag tro, sa Philip Magnusson från Göteborg.
De fyra från Göteborg hade fått redogöra för polisen om upplevelsen flera gånger. Efteråt visste de inte riktigt vad de skulle göra. Musiken lockade inte lika mycket som den gjort bara en stund tidigare.
– Nej, stämningen har försvunnit, sa Leonard Franksen tyst.