– Jag är en ensamvarg och jag blir stressad av för mycket intryck, säger Lisen Adbåge.
Från fönstren i Lisen Adbåges ateljé kan man se Svartån forsa förbi utanför. Det vilda vattnet vid Linnefors broar står i kontrast till Lisens lugna personlighet.
– Jag blir stressad av för mycket intryck. Jag har friheten att få vara ifred och styra över min tid. Jag skulle inte vilja vara del av ett arbetslag.
För barn i de yngre åldrarna är Lisen Adbåges böcker och illustrationer välkända. ”Koko och Bosse”, ”Stor-Emma” och ”Dom som bestämmer” är böcker som flitigt lånas på bibliotek runt om i Sverige. Några av böckerna har hon gjort tillsammans med sin tvillingsyster Emma.
Lisen säger att hon kan tjuvlyssna och iaktta personer, men att det mesta hon skriver om hämtar hon inifrån sig själv.
– Jag har hållit fast vid det jag mått bra av. Jag blev stark av att erkänna för mig själv att jag är en ensamvarg. Min syster Emma och jag lika på det sättet. Vi är ensamma tillsammans. Det är skönt att ha en annan udda fågel intill sig. Vi tycker inte alltid lika, men hon förstår mig.
Utanför huset i Linnefors leker Lisens son Roy. Lisen berättar att hon inte hunnit formulera hur mammarollen förändrat henne som författare och illustratör.
– Det är något stort som händer och det är så himla skönt. Innan jag fick barn var skapandet förknippat med prestationsångest. Jag kunde sitta länge med en bild och om jag inte var nöjd kastade jag den. Pressen kom från mig själv, inte från andra.
I Lisen Adbåges ateljé är det penslar, målartuber, pennor och ritpapper som gäller.
Hon tar såklart sitt författarskap på allvar, men nu finns det annat som är viktigare.
– Nu kan jag rita hur ett stökigt rum ser ut. Det kunde jag inte innan, skrattar Lisen.
– Jag brukar tänka att det jag gör bara är en bok. Jag har inte tid att sitta med en kopp kaffe och ha ångest över en dålig bild. Roy är viktigast.
Lisens böcker lånas flitigt på bibliotek runt om i Sverige.
I Lisens ateljé står en dator uppe på ett skåp, men det är penslar, målartuber, pennor och ritpapper som dominerar rummet.
– Innan jag fick Roy var ateljén mitt tryggaste rum, och det viktigaste. Nu har jag mindre tid och jag måste ta snabbare beslut. Det är bra för då hakar jag inte upp mig på oviktiga detaljer.
– Jag använder penna och papper när jag skapar. Det är viktigt med det taktila, att känna pennan mot pappret. Det är en viss nerv i att varje streck gäller någonting. Under åren har jag lärt mig använda fler målartekniker. Jag ställer höga krav på mig själv att varje bok ska utveckla mig.
Lisen Adbåge bor och arbetar i Linnefors utanför Boxholm.
Även berättandet har utvecklats genom åren och vissa ämnen brinner Lisen mer för.
– ”Dom som bestämmer” är en viktig bok för mig. Boken handlar om makt. Varje person har makt och kan påverka mer än den tror. De som har makt utestänger ofta andra människor och i Sverige kan vi till och med rösta på partier som vill stänga ute människor.
Under karriären har det egna skrivandet blivit en tydligare del av Lisens skapande.
– Tidigare såg jag mig mer som en bildperson och det har tagit tid att hitta min textperson. Jag behärskar illustrerandet, men det skulle vara fegt att fylla tiden med att måla, så jag inte hinner skriva. En ouppnåelig dröm är att skriva en bildroman och att någon annan illustrerar mina texter.
Lisen med sonen Roy. Lisen berättar att hon inte hunnit formulera hur mammarollen förändrat henne som författare.
I april blev musikern Britta Persson grammisnominerad för en skiva som Lisen och Emma skrivit texterna till. Och nyligen har Lisen skickat iväg det sista materialet till den nya boken ”Furan” till bokförlaget. I september finns den i bokhandlarna.
– Det här är min första rysare. Den handlar om en familj som förvandlas till träd på ett rysligt sätt.