Hans första roman kommer ut i september. Men det är inte första boken. Redan 2006 gav han ut en äventyrsbok för barn. Något han är glad för nu.
– Jag slipper i alla fall bli kallad för debutant. Jag är 55 år och har varit med ett tag, säger han.
Det är ingen överdrift. Gunnar Nirstedt är verkligen ingen dununge i litteratursammanhang. En bana som startades på Östgöta Correspondenten.
– Jag var 22 år och gick helt oanmäld och frågade kulturchefen Gun Zanton Ericsson om jag kunde få skriva recensioner, och det fick jag.
Det var 1987. Efter det följde en lite vindlande bana inom litteraturbranschen. Så småningom hamnade han på Albert Bonniers förlag, 1994. Där blev han kvar i 24 år och skaffade sig ett rykte. Som en av Sveriges absolut skickligaste skönlitterära förläggare. Med erkänt god näsa för intressanta litterära bekantskaper. Under årens lopp har han nosat upp flera författare som nominerats till Augustpriset. En av dem, Lina Wolff, tog hem priset 2016 i den skönlitterära klassen med "De polyglotta älskarna".
Sedan några år tillbaka är han förläggare på sitt eget förlag, Nirstedts litteratur som ingår i Modernista group.
Boken som snart kommer ut har han skrivit på under flera år. Men det är inte – i detta deckartäta land – någon deckare.
– Ingen risk. Men i dag är det nästan en motståndshandling att inte skriva deckare.
Inte så att han har något emot deckare. Det är bara det att hans ambition är riktad åt annat håll.
– I den sortens böcker jag alltid har arbetat med är språk, form och stil minst lika viktiga som ämnet eller intrigen.
Han utvecklar sin tanke och säger att i dag behöver en roman, för att nå genom bruset, ha ett tydligt ämne.
– Men det är inte vad jag vill.
Hur ser din publik ut?
– Den är van att läsa och har krav på kvalitet. Den låter sig inte luras, letar aktivt och informerar sig genom att läsa recensioner och liknande.
Det låter elitistiskt?
– Jag tycker inte det, skulle snarare säga att det är ett stort demokratiskt problem att nästan alla läser samma böcker. Man ska komma ihåg att det här fåtalet böcker som nästan alla läser, har hela det ekonomiska systemet i ryggen. Den sortens litteratur jag är intresserad av får höra att den är elitistisk och inget för vanliga människor. Men det är den. Alla människor har inte samma intressen.
Kort sagt; han tycker inte att det är elitistiskt, snarare bidrar den till mångfald och rikedom inom litteraturen.
Men han är inte på något sätt är emot underhållningslitteratur.
– Jag tar själv del av den. Men jag tycker det är synd om allt ska anpassa sig efter vad som fungerar kommersiellt.
Hur konstigt det än kan låta så innebär det en viss frihet att verka inom ett så tämligen smalt litterärt område som han gör.
– De upplagor som räcker för att vi ska klara oss skulle de stora förlagen inte acceptera. Jobbar man med bestsellers så är det enorma pengar inblandade. Floppar en sådan bok kan ett förlag gå omkull. Men jag kan inte förlora några enorma mängder på en bok och då vågar man vara djärvare och chansa mera.
Hans roman handlar om människor, ensamhet och gemenskap. Titeln är "Valborgsmässoafton på Nytorps gärde". Den rör sig kring ett antal vanliga människor. Några vill gå till valborgsmässoelden, andra pratar om att gå dit och någon vill absolut inte gå. Någon huvudperson finns inte riktigt och ingens historia är viktigare än den andres.
Nytorps gärde ligger inte så långt från hans hem i Hammarbyhöjden och tankarna på att skriva en bok som rör sig i området har funnits sedan han flyttade dit för 20 år sedan.
Förorten har intresserat honom för att det var en av de första förorterna som, i det socialdemokratiska välfärdsprojektet, byggdes för fattigt folk. I dag finns inget kvar, området är totalt gentrifierat och homogent, konstaterar han.
– För mig är det intressant att tänka på vad som inte får plats där.
Men någon 08 är han inte. Han är uppvuxen i Mjölby. Sedan några år tillbaka har han också ett torp på Omberg. Helt omodernt, utan vare sig el eller rinnande vatten. Ett litet vindkraftverk på tomten och en solpanel laddar hans mobil och dator och gör att han i princip bor här halva året.
Omberg betyder mycket för honom. Naturen är fantastisk och så älskar han alla de myter och sägner som omgärdar berget.
– Varenda sten bär på en historia, det älskar jag.