Jenny Nordberg: De förklädda flickorna i Kabul
”Som pojke är jag aldrig rädd. Det är jag alltid som flicka. När jag är pojke är jag en del av samhället. Jag sticker inte ut. Ingen följer efter mig. Ingen hotar mig. Jag blir starkare på insidan när jag är pojke. När jag ser ut som en kvinna känner jag mig svag.”
Det finns många anledningar till varför man bör läsa Jenny Nordbergs avslöjande reportagebok om bacha posh, flickor som kläs som pojkar och uppfostras till söner – tills de når puberteten och måste bli kvinnor.
Att de större, historiska och kulturella, sammanhangen i Afghanistan synliggörs hör definitivt till bokens förtjänster; inget blir hängande i luften, låsningar vid traditionella synsätt framstår till och med som hårresande ”begripliga”. I första hand är det ändå enskilda öden som berör. Så skrämmande, så främmande – och ändå så självklart. Crossdressing är inget nytt fenomen, varken där eller här, och även utan det sanslösa förtryck som råder i landet, så äger ovanstående citat trots allt viss allmängiltighet. (Månpocket)
***
Roy Jacobsen: De osynliga
En berättelse från en liten nordnorsk ö för ungefär hundra år sedan. Om havet och överlevnaden. Om att skära torv, laga nät, äta saltfisk och torkad fisk. Hålla kylan borta, trotsa stormarna som gång efter annan sliter sönder både människor och ting. Om fraktbåtar, mjölkbåtar, snipor och kuttrar.Om familjen som bebor ön, framför allt om den.
Låter kanske enformigt. Men nej. ”De osynliga” är en rätt fantastisk roman. (Norstedts)
***
Karl-Ove Knausgård: Själens Amerika
Texterna är från 1996–2013 och är både ordtäta och foträta, på Knausgårds eget omvända vis. Jag har visserligen bara (sträck)läst de två första av ”Min kamp”, och släppte snart debatten kring hans verbala attack mot de enögda cyklopernas land. Men hans meandrande essäer fascinerar. Och även om lässättet kan tyckas fragmenterat inkorrekt, så tillåter hans flödande prosa ett kortare eller längre dopp snart sagt var som helst. Havet är stort och oändligt, och Knausgård en outtröttlig simmare. (Pocketförlaget)
Gabrielle Zevin: Livet enligt Fikry
Fjärran från tungrodd norsk essäistik befinner sig den beläste änklingen A J Fikry, ägare till bokhandeln Island Books. För även om också han har synnerligen bra koll på traditionell litterär kanon, så fattas honom framför allt Livet. Ett smärre problem som dock kommer att rättas till, på välkänt charmigt och underhållande vis. (Månpocket)
***
Alan Bradley: Den bittra pajens sötma/Mord är ingen barnlek
Två mysdeckare i 1950-talsmiljö. Med beskäftigt vetgiriga elvaåriga Flavia de Luce i huvudrollen. Låter som något för barn? Inget fel om så vore, tvärtom – många av mina bästa läsupplevelser ligger i högen för de allra yngsta. Men för den som önskar snårig vuxenspänning? Jag var uppriktigt sagt tveksam, men blev förvånad. Kvickt och trivsamt. Gärna ihop med en kanna te och ett par smöriga scones. (Lind & Co)