Albert Bonniers förlag
Värmland, andra världskriget och tattarinventeringar står bland annat som fond för författaren Lars Anderssons sextonde bok. En kvinna hittas mördad vid norska gränsen i april 1944 och kriminologen Leonard Ringer skickas till Karlstad för att ta sig an fallet.
Småstadsliv med valborgsfirande, en handfull suspekta personer och en strid ström av norrmän som flyr över gränsen varvas med Leonards metodiska spaning med långsamma förtecken efter norskan Bernine Olsens mördare. Hon bevittnade nazisternas massmord i Lettland 1941 och flydde senare till Sverige, bytte namn och blev hembiträde i Karlstad. Berättelsen har ett spännande persongalleri som är uppbyggd kring fiktiva och verkliga karaktärer som till exempel Harry Söderman (Revolver-Harry) som var chef för Sveriges Kriminaltekniska Anstalt och hans sekreterare Astrid Lindgren.
Huvudpersonen Leonard Ringer är polisen som hatar våld och vill helst arbeta med inre och yttre spaning. Under berättelsens gång växer den 30-årige Leonard Ringer fram som en mångfacetterad person som är empatisk, målmedveten och musikälskare.
Romanen fångar upp tidstypiska bilder genom tidningnotiser och radioprogram ”Kapten Ugglas morgongymnastik”. Fyrtiotalets psykvård synliggörs genom Leonard Ringers halvsyster som ligger på Konradsbergs hospital. Han är mycket fäst vid henne och när överläkaren föreslår lobotomibehandling sätter Leonard som anhörig stopp för det.
Bokens titel "De våra" anspelar på de värmländska bybornas benämning på ”sina egna ”tattare” vid den tiden och "En kriminalistisk roman" är ett perfekt namn för denna deckare av bästa märke. Det vore önskvärt om fler författare i kriminalgenren hade Anderssons goda språkkänsla, ”Folk vinklade in sina ansikten mot solen som rabattblommor”. En mycket läsvärd roman som förmedlar spänning och nutidshistoria med värme och eftertänksamhet.