Natur & kultur
När jag läser Elise Karlssons tredje roman "Linjen" känns det som att jag förflyttas till en dystopisk science fiction-värld, även om handlingen till stor del utspelar sig i ett typiskt kontorslandskap, med sina skrivbordsöar och inglasade arbetsrum. Det är inte miljön i sig som får stämningen i romanen att kännas inhuman, utan vad som händer med Emma och hennes kolleger som arbetar där.
Efter en deprimerande period som arbetslös får Emma till sin stora lättnad en fast anställning på ett företag. Rädd för att falla utanför igen eller fastna i ett osäkert vikariat, drivs hennes arbetsmoral till absurdum. Emma genomgår en slags identitetsförlust när hon medvetet låter det hårda maktspelet som pågår mellan kollegerna forma henne. Stressen och oron skapar ett hårt klimat på arbetsplatsen. Främlingsfientliga och misogyna åsikter avslöjas bland de anställda när företaget börjar varsla, och Emmas arbetsinsatser, som för henne uppåt i hierarkin, förvandlas till en överlevnadskamp.
Romanens ton kontrasterar innehållet, vilket förstärker obehaget i texten. Emmas vardag på kontoret skildras med en klar och avskalad prosa. Berättarjagets röst är distanserad och behärskad, som om språket har färgats av den formella och ytliga kontorsmiljön.
Den medvetet opersonliga tonen i boken gör att Emma framstår som iskall i sitt förhållande till den komplexa och mångbottnade historia som subtilt växer fram under arbetets yta. Det är en tragisk ironi hur Emma medvetet förlorar sig själv när hon fullt ut identifierar sig med yrkesrollen på ett företag som gör handböcker inom självhjälp. Den likgiltiga reaktionen är skrämmande när en av kollegerna ”går bort” efter att ha blivit sparkad.
De fördelar som följer av en fast anställning som innebär möjligheten att långsiktigt kunna planera sin fritid och ta ut semester, verkar ganska meningslösa när Emma bara vill jobba hela tiden. I "Linjen" kan man fråga sig om det är någon verklig skillnad mellan att arbeta eller att inte arbeta, då båda tillstånden verkar leda till galenskap.
Elise Karlsson fångar genialiskt upp oroliga och mörka stämningar som präglar vår tidsanda och ringar in ett globalt problem i vår samtid: prekariatet, det ekonomiska och sociala utanförskap som berör dem som faller utanför det trygghetssystem som en fast anställning medför. Det som gör "Linjen" till en mycket angelägen bok är hur Karlsson formulerar arbetets villkor idag, och vad det gör med oss som människor, både utanför och på arbetet.