Norstedts
I romanen "Flickvännen" från 2009 skildrade Karolina Ramqvist ett märkligt skuggliv. Hon skrev om Karin, flickvän till en rånare som var frånvarande i såväl boken som huvudpersonens liv. Ändå var han den som i hög grad definierade hennes tillvaro. Det var en suggestiv och övertygande skildring med ett ovanligt perspektiv i gangstergenren.
Årets bok, "Den vita staden", är en fortsättning, med likartat grundtema, men nu fört ytterligare ett steg längre. Mannen, John, är nu helt borta ur Karins liv. Exakt varför framgår inte, men försvunnen i alla fall.
Vad som finns kvar är materiella ting, i synnerhet ett stort hus som hon bor i. Men nu också tillsammans med ett litet barn, en flicka som kallas Dream. Karin lever fortfarande i hög grad under påverkan av John och det liv de hade. Hon lyssnar på gamla meddelanden för att höra hans röst.
Men när det visar sig att myndigheterna med gemensamma krafter har ringat in henne och tänker ta huset ifrån henne tvingas hon till handling. Hon söker upp tidigare bekanta i den kriminella världen i förhoppningen att kunna inbringa pengar som borde tillhöra henne, eller i alla fall John. Men utan framgång. Hon drar runt, mestadels med Dream på armen, på samma gång desperat och uppgiven.
Karin är fortfarande instängd i den värld som redan har rämnat för henne. Den klaustrofobiska känslan växer sig allt starkare. Ramqvist fäster effektivt blicken på den kvävande omgivningen. Snön, isen, himlen – allt bidrar till känslan av instängdhet. Också den ammande Karins kroppsliga skiftningar får uppmärksamhet. Värmeväxlingar, mjölken som rinner, hunger.
Språket är dämpat, medvetet monotont. Ordet "hon" kan inleda många på varandra följande stycken exempelvis.
Det är övertygande genomfört. Mycket stilsäkert. Man läser med ett växande obehag.
Men vem är Karin? Ett offer, ensam med ett liten barn som hon har blivit, och utan pengar?
Det krypande obehaget kommer snarare av den närmast provocerande passivitet hon uppvisar. Därmed övergår den stilistiska skickligheten också i en moralisk eller existentiell frågeställning.
Karolina Ramqvist har skrivit ett minnesvärt och tänkvärt kvinnoporträtt.