Övers: Hanna Axen
Norstedts
I Isabel Allendes nya roman "Amandas gåta" förs man som läsare rakt in i ett slags subvärld i samhällets utkant, befolkad av spåkvinnor, bögar, transvestiter och allehanda new age-människor. Här i San Fransisco bor och arbetar Indiana Jackson som holistisk helare. Indiana är en blond valkyria som överallt drar till sig männens blickar, men själv är hon obrottsligt trogen sin älskare sedan fyra år, Alan Keller; en rikemansson och Casanova som är svarta fåret i en fin familj. I en värld av våld och förkonstling står Indiana för allt det genuina och goda i tillvaron; omsorg, välvilja – och tyvärr också aningslöshet.
Med sin exman, poliskommissarien Bob Martin, har Indiana tonårsdottern Amanda, en introvert och brådmogen flicka som finner sina enda vänner på nätet. Tillsammans med fem andra udda ungdomar från olika delar av världen och sin morfar, tillika bästis Blake, älskar hon att lösa mordgåtor i rollspelet Ripper. Spelet får ny intensitet när verkliga mord börjar inträffa i staden. Till en början avfärdar Bob Martin Ripper-gängets teorier som barnsligheter. Men småningom börjar han inse att de nördiga ungdomarna är smartare än han trott. Så vem ska hitta mördaren först: de eller han?
I högsta grad med i handlingen är också Ryan Miller, en f d elitsoldat och nayv seal med posttraumatiskt stressyndrom efter hemska upplevelser i krig. Från början är han en av många av Indianas patienter som förälskar sig i henne. När så Indianas älskare Alan Keller mördas, faller misstankarna på Miller som tvingas fly med sin trogne vapendragare, "världens fulaste hund"; Attila, hans f d tjänstehund som räddat livet på honom två gånger och överlevt en exploderande landmina.
Isabel Allende framträder ur många perspektiv i den här romanen som den världsförfattare hon är. Att läsa den är som att vandra in i en magisk tavla, en gobeläng av mångfärgade trådar, glimmande av humor och espri och full av märkliga, verkliga, excentriska gestalter som alla, även den minsta bifigur, förses med en alldeles egen historia i historien.
Men lite extra vill jag lyfta fram porträttet av krigshunden Attila, som sin husse sargad av kriget såväl till kropp som själ, och som bär sina ärr till tecken på sin osvikliga lojalitet. Just i gestaltningen av Attila som den personlighet han är, och samspelet mellan honom och Miller, för Allende mina tankar till Doris Lessing och hennes mästerliga kattskildringar.
Ingen ska tro att det är lätt att skildra djur i en roman på ett nyanserat sätt. Gullegull-diket och kalla saklighets-diket är ständigt nära. Men Allende porträtterar Attila med samma värme, humor och respekt som hon visar sina mänskliga gestalter, och det utan att hon tar ifrån honom ett uns av hans unika hundighet.
"Amandas gåta" är såväl en rik och livsbejakande roman som ett rafflande deckaräventyr, av en gudabenådad berättare.
En av vår tids stora.