Virginia Woolf: Resan ut (1915)
Den första av tio romaner, och den mest traditionellt konstruerade. En litterär debut som förebådar modernistiska tungviktare som "Mot fyren" (1927) samt "Mrs Dalloway" (1925), för övrigt en av figuranterna i ”Resan ut”.
Berättelsen utspelar sig cirka1910 och kretsar kring en grupp resenärer på besök i Sydamerika. Däribland Rachel, en ung kvinna i färd med att uppfatta sig själv som ”ett verkligt, varaktigt ting, annorlunda än allt annat.” I bästa Jane Austen-stil tycks inget hända – på ytan. Man konverserar, oupphörligen. Citerar klassiker, har åsikter om varandra, dryftar England, politiken och samtiden. Man dissekerar kärleken, män och kvinnor, friheten och begäret. Man äter, gör utflykter och möter det ofrånkomliga mörkret efter en båtfärd in i (Joseph Conrads) djungel.
***
Kate Atkinson: Liv efter liv
Hundra år efter Woolfs gruppresa föds huvudpersonen i Atkinsons spännande romanexperiment på temat ”tänk om” (Hitler inte kommit till makten). Vad hade hänt om livet, eller döden, tagit en annan väg?
Ursula växer upp på landet, omgiven av en engelsk övre medelklassfamilj. Hon genomlever världskrigen, i synnerhet Blitzen, men förses om och om igen med delvis nya scenarios; föds på nytt. Tiden är ur led och inget att förlita sig på; deja vu-upplevelserna är verkliga: ”Hon hade varit här förut. Hon hade aldrig varit här förut.”
En kontrafaktisk bladvändare.
***
Nils Håkanson: Järnskallen
Hur händelserna i actionladdade ”Järnskallen” egentligen förhåller sig till verklighetens Stockholm anno 1917 blir ganska snart oviktigt. Intrigen är kunnig, spännande, smart och sanslös, och upprätthålls av en skara lika osannolikt kuriösa som osympatiska karaktärer som märkligt nog väl smälter in i revolutionsårets konstitutionella oro och ”revolutionära grupperingar som stärkts av nöd, ryssvindar och en urartad frihandelsvurm”.
***
Anna Jörgensdotter: Drömmen om Ester
Romanen om den oåtkomliga konstnären Ester Henning (1887–1985) beskrivs som en ”poetisk romanfantasi” och blev positivt mottagen. Själv kände jag mer motstånd än förväntat – har överlag svårt för fiktionaliseringar av ”besvärliga” konstnärsöden – men skulle gärna se en reprisering av Maud Nycanders mer direkta SVT-dokumentär från 2009, ”Konstnärinnan på avd 22”.
***
David Qviström: Nyttiga människor. En reportagebok om migranter, gränser och människosyn
”Ska man ge? Ja, det ska man. Eller: ja, det får man. Det är knappast så att det botar fattigdomen. Men … allt har en kostnad. Att vara en anständig människa har också det sitt pris.”
Sen boken kom ut 2014 har läget både förvärrats och skärpts, men frågorna kvarstår: Hur långt sträcker sig vårt ansvar för dem som inte tillhör? Vilka tillåts aldrig tillhöra, och varför?
***
Gellert Tamas: Lasermannen (2002)
Fortfarande rykande aktuell.