Övers: Linda Östergaard
Albert Bonniers förlag
En familj tycks ha formats efter en särskild händelse. Föreställningen med hypnotisören Den store Lindemann. Arthur Friedland var författaren som bara refuserades. På föreställningen dit han tagit med sina barn, 13 och 14 år gamla, övertalas han att gå upp på scenen, mycket skeptisk och helt säker på att vara totalt oemottaglig för hypnos. Det slutar med att Lindemann lockar ur Arthur att han alls inte är särskilt nöjd med sitt liv. Lindemann befaller Arthur att i fortsättningen gå upp i sitt skrivande helt och fullt till vilket pris som helst. Inom ett dygn lämnar Arthur sedan allt, familj, barn, hustru. Var han hypnotiserad? Låtsades han vara det för att dra med gott samvete?
"F" – som i… frånvaro, fader, förlust, falsk, eller kanske ännu bättre – frihet? Det skulle också funka som freiheit med tanke på originalets tyska titel som också är "F"…
Ordet visare sig långt senare i boken vara Fatum, öde. Det är det boken handlar om. I vilken utsträckning formas våra liv av omständigheter? Vilken makt har vi över våra egna liv?
Arthur träffar barnen igen när de är vuxna. Innan dess har han faktiskt lyckats spränga litterära gränser och slå igenom med flera böcker. I de följande delarna av romanen träffar vi sönerna. Hur mycket är de formade av arv och/eller miljö? Hur mycket påverkar en Frånvarande Fader sina barns liv?
Friedlandsönerna är tre: tvillingarna Eric och Iwan. Eric är investeraren, som bedrar hustru och blåser klienter på pengar, med ett helt kaotiskt inre som knappt håller samman. Iwan, konstnären som tjänar pengar på förfalskad konst han själv målar – med originalkonstnärens/älskarens tillåtelse. Och så Martin, prästen som inte tror på gud, men gillar rökelse, gamla fönster i kyrkor, medeltida träsnitt, så han antar att tron kommer med tiden. Ett annat avsnitt är en av Arthur Friedlands uppmärksammade böcker. Passande nog en släktkrönika på temat jag har inget minne av min far.
Det här är en roman som verkligen faller mig i smaken. Det är både psykologiskt och tematiskt intressant, liksom välskrivet och lättläst. Kehlmann använder till exempel samma scen berättad ur olika perspektiv och visar hur nära tvillingarna är varandra i sitt tänkande när de på skilda håll resonerar exakt likadant om ett ämne – och låter karaktärerna möta samma personer i olika roller och på olika platser. Slutresultatet blir en existensiellt orienterad roman, drömlik, gåtfull och mycket underhållande.