Modernista
Många känner nog igen Linna Johansson som kvinnan bakom den feministiska tidskriften "bleck", och även som skribent i ett flertal tidningar. För mig är det däremot en ny bekantskap som inleds när jag börjar läsa hennes nyutkomna roman "Lollo".
Lollo och Lidija är två postgymnasiala tjejer som tagit time out från samhället. I den fiktiva Stockholmsförorten (stadsdelen?) Aspy drar de runt i en oengagerad dagdrivartillvaro, förbundna i sin övertygelse om att just de är speciella, inte som andra, och således inte heller ämnade för det vanliga, hopplösa vuxenlivet. Det som verkligen mest av allt är grunden för deras gemenskap är dock alkoholen. Så det dricks friskt. Det konsumeras också en hel del nätporr. Men särskilt festligt blir det inte förrän de båda dras in i kretsen kring den glamorösa Mimmi som de tidigare djupt ogillat, kanske mest av avundsjuka.
Mimmi har karisma. Mimmi har gott om dricka och gott om pengar. Hon förefaller handlingskraftig. Trots, eller tack vare, hennes gränslöshet blir Lollo fascinerad av henne; en fascination som snart också får erotiska inslag.
Livet med Mimmi och hennes vänner tycks till en början kravlöst, som en Aladdins grotta full av allt man behöver för att mota bort den trista verkligheten. När så Lollo får veta att Mimmi sexposerar via nätet för att få pengar, hejdar hon sig – men bara ett tag. Och efter att den första gränsen passerats går allt, som så ofta, snabbt utför.
Med "Lollo" tecknar Linna Johansson en mörk, men säkert inte orealistisk, bild av en ung kvinna som till synes viljelöst dras in i en allt snabbare accelererande snurra av droger och prostitution. Mimmis gränslöshet blir snart också den passiva Lollos, än mera sedan den mer dominanta och utagerande Lidija börjar tröttna på både Lollo och dagdriveriet, och vill söka ett annat liv.
Lollo fastnar i apati och inte så lite självömkan, förutom i drogberoende. Men den här romanen har också något mer allmängiltigt att säga om vårt samhälle och vår tid: om internet som ständigt står vidöppet för allt och alla och om hur förödande gränslös frihet faktiskt kan vara, om en generation som vägrar bli vuxen utan förväntar sig att bli försörjda av sina föräldrar under en allt längre utsträckt tonårstid.
Mycket mera kan utläsas ur boken. En historia om komplicerad vänskap, maktförhållanden och sökandet efter en identitet. Gott så. Synd bara att jag lite för ofta får känslan av att författaren stuckit upp fingret i luften och känt varåt vinden blåser... och att jag, trots tjejernas utsatthet, faktiskt har svårt att uppbringa någon genuin sympati för någon av dem.