Övers : Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag
Raymond Carver (1938–1988) fångade det vardagliga amerikanska livet och kombinerade gärna detta med märkliga underströmmar, en olustig känsla av att något är fel. Det är det andra jag kommer att tänka på när jag börjar läsa George Saunders novellsamling. Det första jag tänker är att förlaget satsat stenhårt på att marknadsföra författaren som näste novellfrälsare i vår samtid. På omslaget syns inte mindre än elva säljargument som: Det bästa du kommer läsa i år och att han är världens bästa novellförfattare på engelska just nu.
Men okej, novellen som inleder infriar en del av uppsnacket. En grannpojke räddar grannflickan undan en våldtäktsman och historien vinner på att det berättas inifrån karaktärernas psyken. Att de ser på det som händer som om det knappt vore verkligt.
Det är det som ger mycket av behållningen i novellerna i denna samling. Förvrängningen eller skevningen av yttre förväntningar, självbedrägeri och önsketänkande hos huvudpersonerna. Eller en önskan om att göra rätt fast det blir fel.
Allra bäst tycker jag att George Saunders lyckas i "Flykten från spindelhuvude" och i "Sempliceflickorna". I den förstnämnda är det ren science fiction och en experimentverkstad och kombinationen människa/maskin och frågan ställs om vi kan, eller bör styra lyckokänslorna i hjärnan. I "Sempliceflickorna" finns inslag av science fiction, men där är det mer en bisak och i stället handlar det mer om föräldraskap, ekonomisk skuld och vår besatthet av materiella saker… Bland de tio novellerna finns ett par svagare alster, det gör att det blir svårt att falla in i hyllningskören till Saunders. Men visst är det en läsvärd samling.