Övers: Johan Nilsson
Albert Bonniers förlag
Efter ett gäng hyllade deckare och spänningsromaner var Dennis Lehane sprickfärdig av vilja och ambition. Och med dryga 700 sidor döpt till ”Ett land i gryningen” drog han 2008 igång ett litterärt projekt där han, helt anspråkslöst, ville fånga USA mellan världskrigen.
”Ett land i gryningen” var den inledande delen i en trilogi. En trilogi som i och med den här boken är slutförd. Den inledande urladdningen var imponerande i sin enorma ambition. Där skrev Dennis Lehane fram det tidiga 20-talets Boston. En stad full av slitningar mellan olika politiska intressen, mellan fattiga och rika och inte minst mellan poliser och gangsters. (Även om gränserna mellan polis och gangster aldrig är helt självklar i Lehanes böcker.)
De två följande delarna, ”Nattens dåd”, och nu ”Den värld som var vår” är något mindre ambitiös i omfattning och teman. I ”Nattens dåd” fick vi följa Joe Coughlins väg från smågangster till boss i Floridas undre värld. Och ”Den värld som var vår” tar vid där ”Nattens dåd” slutade. Det är mitt under brinnande världskrig och en trettiosexårig Joe Coughlin har etablerat sig som affärsman. Han är fortfarande en man djupt involverad i maffian, men han lever ett lugnare liv, och viktigast av allt i livet är hans nioåriga son Tomas. En dag nås han av ryktet att någon satt ett pris på hans huvud och detta är startskottet på en resa rakt ner i skärselden.
Dennis Lehane gör här det han är bäst på. Han skriver fram en machovärld där gott och ont står öga mot öga. Där rätt och fel aldrig är konstant. Där moralen är givet av stundens förutsättningar, där våldet ligger under den tunna förfinade ytan och där, tillslut, pengarna är alltings mått.
”Den värld som var vår” är en välskriven gangsterroman, med tydliga drag av grekiskt ödesdrama. Dennis Lehane går, efter sju år, i mål med sitt litterära mellankrigsprojekt och han gör det på ett imponerande konsekvent sätt.