Övers: Maria Björkman
Natur och Kultur
Det talas ofta om vikten av kvinnliga förebilder. I sitt förord till "Astragal" frågar sig Patti Smith vem hon hade blivit utan Albertine Sarrazin, vars litteratur hon första gången kom i kontakt med som 20-åring. Hon frågar sig om hon skulle ha uppträtt lika stöddigt, om hon haft samma beslutsamhet, om hennes språk hade varit lika bitande utan "Astragal", romanen som kretsar kring Sarrazins spektakulära rymning som omvandlad till litteratur skulle göra den fransk-algeriska författaren världsberömd på 60-talet.
Efter en tid bakom lås och bom, dömd till ett 7-årigt fängelsestraff för ett väpnat rån, flyr huvudkaraktären Anne, författarens alter ego, genom att hoppa nio meter från en fängelsemur, varpå hon bryter språngbenet, astragalen, i vristen. Romanens handling som tar avstamp i detta språng, drivs vidare av Annes oroliga flykt mellan olika adresser i 60-talets Paris bland kåkfarare och småkriminella.
Romanens hårdhudade antihjälte är i likhet med Jean Genet en diktare som skildrar samhällets skuggsida och får läsaren att reflektera över brottets problematik. Sarrazin uppfostrades i en algerisk överklassmiljö präglad av borgerliga och katolska normer. Hon utsattes för sexuella övergrepp av en manlig släkting under barndomen och hade ett dåligt förhållande till sina adoptivföräldrar, vilket resulterade att hon till slut hamnade på en uppfostringsanstalt som senare drev henne ut i kriminalitet och prostitution. Två av hennes självbiografiska romaner, "Astragal" inräknad, skrev hon i fängelset, den tredje utanför.
Sarrazins stil är ohämmad och drastisk, samtidigt klar och insiktsfull. Händelseförloppen i den mållösa flykten i skuggan av det franska straffsystemet studsar svindlande genom en metaforrik text utan transportsträckor där inslag av dialog förstärker närvarokänslan. Tjuven Julien blir den första som Anne träffar efter fallet från fängelsemuren. Han vårdar henne och organiserar hennes liv under jorden och de blir förälskade. Bland den oro och tristess som livet på flykt för med sig ryms även ett kärleksrus som pulserar genom texten som är uppdelad i femton kapitel, en uppdelning som knappt märks då berättelsen flödar fram med en sprängande kraft. Det är angeläget och ett mycket fint initiativ att ge ut denna egensinniga kultroman i en nyöversättning – en bra start på bokhösten.