Norstedts
"Atomer" handlar om Alma, en ung kemist med en lovande forskarkarriär, men med mindre lovande möjligheter att utveckla djupare förhållanden. Känslorna, de svåra styrelement som ska leda vägen i vår komplexa sociala värld, är bortom hennes kontroll och följaktligen reducerade till ett minimum, helt undantränga till förmån för atomerna, vars förhållanden Alma har betydligt lättare att förstå sig på än de mänskliga.
I Sofia Nordins tredje vuxenroman blir läsaren förflyttad in i Almas föreställningsvärld under två olika skeenden i hennes liv, vilka skildras parallellt boken igenom. Läsaren får i det ena skeendet följa Alma under barndomen upp till tidiga tonår där fokus ligger på den starka vänskapsrelation som utvecklas mellan Alma och den jämnåriga pojken Cedrik. Allt är frid och fröjd fram till skolstarten, då Alma får svårt att förhålla sig till den nya sociala miljö med dess oundvikliga normer som kategoriserar grupper efter kön. Alma och Cedrik separeras i skolan, men återförenas alltid hemma. Men när sommargästen Cilla en dag gör intrång i den trygga zonen utanför skolvärlden blir situationen kritisk.
Det inbillade hotet som Cilla utgör manar fram starka känslor av utanförskap och avundsjuka hos Alma. Det är starka känslor som utmynnar i ett ensidigt maktspel, där viljan att skrämma bort Cilla styr in Alma i absurda handlingsmönster, som får allvarliga konsekvenser och slutligen skrämmer bort Cedrik.
Förlusten av Cedrik blir en traumatisk upplevelse för Alma. När de i vuxen ålder återses av en slump efter 17 år är det i berusat tillstånd på kvarterskrogen. Cedrik, som i berusningen inte känner igen sin gamla vän, följer med Alma hem. Där råkar han gå in i hennes klädskåp och däcka, varpå Alma låser dörren och håller den låst i några dagar. Här får den annars mörka historien även sina komiska inslag. Romanens andra händelseförlopp, som först framstår som ett absurt och osannolikt utspel, får sin förklaring i skildringen av barndomen.
Nordins roman är en mörk och djupt rörande skildring av en ensam människas kamp mot inre vanföreställningar. Även om "Atomer" är uppbyggd som en utvecklingsroman, sker ingen förändring i Almas beteende, vilket implicit skulle kunna antyda en personlighetsstörning hos huvudkaraktären.
Nordin har ett underbart språk som med utvalda detaljer frammanar levande bilder och gör naturen till en varm kontrast som bryter av Almas kyla mot andra människor. Här blottas det allra sköraste hos Alma – rädslan att bli sårad och lämnad ensam.