Nevada Barr: Pumaspår
Tredje boken på svenska i Nevada Barrs Anna Pigeon-serie är i själva verket den första i serien. Lite bakvänd utgivning, kan man tycka, men samtidigt roligt att Hoodoo förlag nu väljer att börja från början.
Bland raviner, klippor och vildmarksturister, och under den stekande Texassolen, växer en läsvärd historia fram när en av Annas kollegor hittas död ute i vildmarken. Detektivarbetet i "Pumaspår" är klart tveksamt, men både miljö- och personbeskrivningar och själva tonen i boken är något alldeles extra, vilket lyfter läsupplevelsen och gör att man genast ser fram emot nästa bok i serien. (Hoodoo förlag)
***
Liza Marklund: Järnblod
Ett desperat sms från en syster hon knappt har någon kontakt med och ett oförklarligt och bestialiskt mord på en uteliggare, så ser upplägget ut i "Järnblod", den allra sista Annika Bengtzon-deckaren. Lägg sedan till ett nättroll med mycket nära koppling till Bengtzon själv, och där har vi grunden till en spännande intrig.
Många och långa spaltmeter har skrivits om både Liza Marklund och Annika Bengtzon vid det här laget, men nu går alltså ridån ned, vilket är lite vemodigt. Marklund var både först med och störst på en hel del. Många är trådarna som ska nystas upp och ibland knytas ihop här i finalen – och kanske blir det lite forcerat mot slutet, men på något sätt känns det ändå rätt och bra – för nu var det dags. Själv har jag varit lite ljummen till de senaste böckerna i den här ganska så långa serien, men jag uppskattar "Järnblod" – och hela serien. Och jag kommer att sakna den. (Piratförlaget)
***
Emelie Schepp: Vita spår
"Vita spår" heter Emelie Schepps uppföljare till den så uppmärksammade egenutgivningen "Märkta för livet". Knarkhandel och korruption står i centrum och skådeplatsen är Norrköping. Två flickor med magarna fulla av heroin anländer med tåg och en avlider strax före stationen, den andra försvinner i väg ut i vinternatten. Ungefär samtidigt sker ett mord på en ung man, och Schepps återkommande huvudperson, åklagare Jana Berzelius, dras in i utredningen både yrkesmässigt och privat.
Språkligt är det lite si och så med nivån – ibland blir det lite klumpigt och krångligt. "Vita spår" har dock en bra och spännande intrig, då och då är den rent av lite klurig, och boken har hela vägen igenom ett mycket bra driv. (Wahlström & Widstrand)
***
Lee Child: Personligt
Ni som redan är Reacher-bitna vet vad jag menar och ni som älskar ”action” kommer snart att förstå: Det är något särskilt med de här böckerna – och antingen älskar man dem eller så avskyr man dem.
Ett skottdåd i Frankrike skakar hela västvärldens säkerhetsexperter. Den skyldige är på fri fot och Jack Reacher är den ende som kan ta reda på vem det är man ska leta efter. Tillsammans med en nyutexaminerad analytiker som knaprar antidepressiva tabletter måste Reacher snabbt ringa in och neutralisera gärningsmannen. Annars kommer flera av världens potentater att dö.
Den här gången blir det inte det där riktigt fartfyllda och pojkboksaktiga äventyret jag vill ha, för Lee Childs maskineri går på tomgång i "Personligt". Det är bara att hoppas på bättring till nästa gång. För en sådan blir det alltid, det kan man vara säker på. (Massolit)