Norstedts
Författaren och läraren Malin Hedin debuterade redan 2002 som tjugoåring med boken "Fjäril utan vingar". Nu tretton år senare kommer hennes andra roman "Inte gå under". På en trovärdig och vacker prosa hamnar jag mitt i dagens skoldebatt genom den nyexaminerade läraren Mirjams berättelse.
Med glädje och entusiasm börjar Mirjam sin första lärartjänst på ett friskolegymnasium efter att ha lämnat hemstaden och en brusten kärleksrelation. Hon har höga ambitioner och längtar efter att få arbeta som lärare efter många års studier men inser snart att hennes arbetsplats inte är den fantastiska certifierade FN-skola hon sökte till.
Skolans ägare visar sig inte alls men håller hårt i pengarna, konkursen hotar och rektorn säger upp sig. Turbulens och oro tillhör vardagen och präglar både lärarna och eleverna och det utmynnar bland annat i kollegernas utbrändhet och sjukskrivning” i deras ansikten fanns vintern kvar”.
Trots den tuffa arbetsmiljön finns det i texten hoppfullhet och värme mellan lärare och elever. En av Mirjams elever är pojken Azad som kommer och går som han vill men hon bestämmer sig ändå för att hjälpa honom med studierna. Hon läser hans skrämmande dikter och utifrån dem inser hon att Azad är utsatt för våld i hemmet. Hon bestämmer sig för att hjälpa honom och hamnar i ett moraliskt dilemma. Mirjam erbjuder honom att bo hemma hos henne tills de sociala myndigheterna tar sig an honom men det ses inte med blida ögon av arbetskamraterna.
Under berättelsens gång ges återblickar till Mirjams barndom där vi får veta att både mormor och mamma har varit lärare med helt skiftande arbetsliv som Mirjam ofta relaterar till. Hon tvivlar ibland på sitt yrkesval men oftare kommer tanken ”Först hade hon tänkt på dem som tistlar och brännässlor, men nu såg hon klarare. Efter deras leenden. Efter deras mänsklighet”, ”hon tyckte om dem”.
Det gläder mig att jag har fått läsa en arbetsplatsroman om en av våra allra viktigaste yrkesgrupper. Skönlitteratur om våra vanligaste förvärvsarbeten är en bristvara i dagens utbud. Malin Hedin har med suverän dialog, målande miljö- och personporträtt och språklig elegans skrivit en spännande och gripande berättelse om ett angeläget ämne och som kan bli en intressant röst i skoldebatten. Mycket läsvärd.