Albert Bonniers förlag
Novellen "Kommer hem och är snäll" samt debutromanen "Tåbb med manifestet" publicerades bägge i november 1943, med nio dagars mellanrum. Ett slags tvillingfödsel av ett av svensk 1900-talslitteraturs mest viktiga och inflytelserika författarskap. Spåren från Lars Ahlin är, som Gunnar D Hansson skriver i senaste utgåvan av "Natt i marknadstältet", alla "mer eller mindre tydliga, om än inte sällan igensopade" hos bland andra Kerstin Ekman, Birgitta Trotzig och Göran Tunström.
Eller, för att ta ett mer övertydligt exempel: Björn Ranelid.
En önskan att frilägga dessa spår kan vara ett incitament att åter närma sig Lars Ahlin, född den 4 april 1915 i Sundsvall, död 1997 i Stockholm. Ett annat hans mentorsliknande betydelse för Tomas Tranströmer under en period på 1950-talet.
Eller kanske en allmän lockelse att ge sig i kast med något så övermäktigt komplext att själva läsakten känns som "en rent kroppslig ansträngning". Ett trippelpass på gymmet, ett maratonlopp, en svettig genomkörare. Upplivande och/eller utmattande.
Själv har jag länge velat läsa om "Natt i marknadstältet" (1957) av en enda anledning: en vilja att försöka återuppliva det Lars Ahlin-rus jag drabbades av som ung litteraturstuderande. En naiv tanke givetvis, och jag borde ha avstått. Visserligen är annat tydligare nu, inte minst humorn, men drabbad, nej.
Den tiden är förbi.
Helt oavsett denna genanta bekännelse, så torde behovet av Ahlins förkunnande prosa vara outsläckligt. En ordkonstnär som ville "sjunga för de dömda", eller med Lars Anderssons samstämmiga ord ur efterordet till "Noveller", en författare vars verk var menat att ta formen av "en väldig kappa, bredd över de i historiens orättvisa och godtycke situerade människovillkoren."
En anspråksfull författare – som också krävde att bli läst. Trött på kritik och att inte uppskattas efter förtjänst tystnar Lars Ahlin som bekant helt efter utgivningen av "Bark och löv" (1961). För att tjugo år senare göra en välkommen och hyllad comeback med den fantastiska barndomsskildringen "Sjätte munnen". Läs den!