Almlöfs förlag
Gult. Gula målningar. Slätt. Horisontlinje. Hög himmel och mycket slättgult. Ofta förknippar jag Bertil Almlöfs oljemåleri med just detta. Kanske beror det på att han är så särpräglat skicklig på att hantera den gula färgmassan och omvandla den till sjungande poesi. Och gult är svårt, men starkt.
Vid noggrann genomgång av hans nya gedigna konstbok eller katalog på 80 sidor blir man dock påmind om att han inte alls bara målar i gult. Hans palett omfattar en rik orkestrering av färger som smaragdgrönt, kromoxidgrönt, ultramarinblått, pariserblått, kadmiumrött, orange – och ett otal blandningar.
Landskapet, naturstämningarna är grundmotiven. Almlöf bor ju i den vackra Kindatrakten med sitt mjukt böljande skogs- och åkerlandskap. Men det är sommartorpet och ateljén i Örberga, mellan Omberg och Vadstena, som skapat miljön för de många slättmålningarna.
I ett förord från ett invigningstal frågar sig författaren Torgny Lindgren: ”Hurudan är naturen betraktad inifrån sig själv?” Fyndigt originellt. Kanske är konstnärens sökande efter det rätta uttrycket i lika hög grad ett arbete med att ge form åt det egna, inre själstillståndet med naturen som spegelplats.
Boken är ingen retrospektiv, även om den äldsta målningen är från 1985, så är de flesta målade på 2000-talet, även från 2015. Alla i olja och professionellt fotograferade, antagligen av Karin Almlöf, som gjort den fina grafiska formgivningen.
Vid en ålder av 85 år är Bertil Almlöf i högsta grad yrkesverksam. Nu senast i september hade han en gemensam utställning tillsammans med dottern Karin i Vadstena konstgalleri. Tillsammans utför de en respektingivande kulturgärning i regionen. Vad vore Kindabygden och östgötaslätten utan dem?