Albert Bonniers förlag
Titeln på Inger Alfvéns nya roman, ”Berör mig inte Berör mig”, är kongenial med ett av hennes bärande psykologiska teman. Personerna motsäger hela tiden sig själva: ”Synd, tänker hon. Bra, tänker hon.”
Ett väl enkelt sätt att uttrycka ambivalens: ett konstaterande i stället för ett inifrångestaltat dilemma. Så som ofta förr i ett författarskap som inte räds övertydligheter.
Inger Alfvén är en skicklig romankonstruktör i den traditionellt episk-realistiska skolan, inte tu tal om annat. Men att likt en marionettspelare tillrättalägga så att allt stämmer med de psykologiska insikter hon vill använda sig av – det blir just konstruerat.
Man behöver inte ha läst alla Alfvéns tidigare tjugoen böcker för att romanfigurerna ska kännas märkligt välbekanta. Att se hur de inpassas i vissa schablonmallar berövar läsaren överraskningar, vilket författaren kompenserar med andra effekter i en uttänkt intrig.
Det börjar med Laurence, en skitstövel i 70-årsåldern, rik och väl bibehållen – som han belåtet konstaterar framför spegeln. Änkling efter Anna Sofia vars död han upplevde med ett lättat ”äntligen”. Han grips av åtrå till unga, vackra Beatrice Aurore (Bea), omåttligt egocentrisk och nojig, lämnad av pojkvännen sedan hon gjort abort för att inte missa chansen till en filmroll i Hollywood.
Laurence drömmer om en ”vek och eftergivlig” Bea, sådan som han uppfattade sin hustru. Så dåligt kände han den Anna Sofia som avstått från att visa honom vem hon faktiskt var. I hennes andra liv rymdes älskare, hon var drastisk, djärv – enligt Gunnel som sporadiskt var hennes vän.
Med helhjärtad sympati tecknas bilden av Gunnel, pensionerad bibliotekarie, skild mot sin vilja. Hon tillhör gråhårsfolket – obehövda äldre kvinnor, typ kulturkoftor.
Ytterligare en person med anknytning till Anna Sofia är den begåvade nörden Niklas som hoppat av gymnasiet för att jobba med sin egen spelidé. Sviken och besviken på skilda föräldrar och flickvän råkar han hamna i det tavelgalleri som Anna Sofia drivit några år men håller på att lägga ner.
Tack vare ”en rik dams nyck” får han ostörd arbetslokal med ettårshyra betald. Naturligtvis gör hans spel via Apple succé över hela världen. Upphovsrätten gör honom till en rik 23-åring, en tid med jobb som spelutvecklare i Kalifornien.
I India land, i Varanasi – där Anna Sofia var född och där hon planerade att starta en flickskola – och i Goa ska de alla fyra konfronteras, förändras och uppvisa nya sidor. Det är romanens svagaste parti.
Som helhet en typisk Alfvenare. Förvisso välskriven och underhållande, väl grällt påbredd ibland, men utan att för ett ögonblick utmana.
I valfrihetens samhälle där ingen går fri från att välja, välja om, välja bort har ambivalensens allmängiltighet fått en uppdatering som förvisso är värd att belysa. Det är ändå boktitelns första led, ”Berör mig inte”, som bäst överensstämmer med min upplevelse av den här romanen.