"Fantastisk! Bäst!", skrev Correns recensent Jakob Carlander i våras efter att ha läst Sara Lövestams första bok om Kouplan – "Sanning med modifikation". När så den andra delen "Önska kostar ingenting" kom nu i höst hyllade han också den och ångrade att han inte sparat fler superlativer...
Även Correns bokcirkel har under åren diskuterat två av hennes tidigare böcker ("Tillbaka till henne" och "Hjärta av jazz") och varit mycket uppskattande.
– Ja, det har jag både sett och läst. Det betyder väldigt mycket att bli upptäckt och nå fram genom bruset. Därför ska det bli extra kul att komma till Linköping på måndag, säger hon glatt.
Det är en mycket upptagen författare jag når på telefon hemma i Stockholm. Flera kvällar i veckan är hon ute och föreläser om sina böcker, men också om språk. Och just nu har hon inte mindre än sex skrivprojekt på gång samtidigt: del tre om Kouplan, en ny ungdomsbok, uppföljaren till "Grejen med verb" där hon nu tar sig an substantiven, ytterligare två grammatikböcker (en för invandrare och en för högstadiet) och så en lättläst version av nyutkomna "Önska kostar ingenting".
– Men först måste jag bli klar med min krönika till tidskriften Ottar, konstaterar hon.
Varken blod eller våld
Sitt arbete som lärare i svenska för invandrare har Sara Lövestam allt svårare att hinna med.
– Tyvärr, jag saknar det verkligen. Mötena med människorna där och deras berättelser har gett mig så mycket.
Bland annat idén till romankaraktären Kouplan, en transsexuell papperslös flykting från Iran som gömmer sig undan utvisningshotet och försöker hanka sig fram som privatdetektiv. Sara Lövestam vill inte kalla böckerna om honom för deckare, snarare psykologisk spänning. Här finns varken seriemördare eller blodiga skildringar av spektakulära brott.
– Nej, det är jag inte intresserad av. Jag vill skriva om vad som händer mer försynta människor när de hamnar i pressade komplexa situationer.
Hittills har det resulterat i två varma, sorgliga, oförutsägbara och väldigt spännande historier där Kouplan spelar huvudrollen.
– När människor som han förekommer i litteraturen är det nästan undantagslöst som offer. De är liksom bara sitt problem. Därför var det viktigt för mig att göra Kouplan till hjälten.
Ordtrolleri
Hon berättar att hon under åren som SFI-lärare mött många flyktingar som han.
– I grupperna finns alltid några, ofta metodiska akademiker, som utan att göra så mycket väsen av sig försöker hitta vägar att gå vidare.
Men att som papperslös orka ha den drivkraft som Kouplan har är egentligen inte trovärdigt, påpekar hon.
– Det är omständigheter som i normala fall knäcker en människa. Men med fiktionens hjälp kunde jag ge honom den kraften, låta honom vara en Lisbeth Salander-typ som reser sig mot alla odds.
"Grejen med verb", "Sanning med modifikation", "Önska kostar ingenting" – du är fena på titlar.
– Vad kul att du tycker det. Jag har alltid varit väldigt intresserad av språk och fascinerats av ordekvilibrister som Povel Ramel och Hasse & Tage.
Det är väl en sak, men grammatik – hur kul är det på en skala?
– Det är ju den som är grunden till allt ordtrolleri! Det hemliga systemet bakom allt. Det måste man väl bara vara nyfiken på att upptäcka?!
Absurda bilder
Sara Lövestam lärde sig skriva redan som 3-åring. Hon beskriver sig själv som en språknörd som älskar ordspråk och idiomatiska uttryck – "lägga benen på ryggen" eller "stå på näsan" till exempel.
– De skapar ju absurda bilder i huvudet om man tänker på dem. Något som blir extra tydligt när man ska försöka förklara uttryckens betydelse på en lektion i svenska för invandrare. Det är verkligen en ögonöppnare.
Grammatik, ungdomsböcker eller romaner, allt är lika roligt tycker Sara Lövestam. Inspiration är inget problem, snarare att koncentrera sig och sålla bland alla intryck.
– Känslan av att gå under en bro, ett samtal på tunnelbanan, hur det stinker i en trappuppgång – allt sånt triggar igång min kreativitet.