Två personer har sex. Ingen annan är där. Efteråt säger den ena att det var våldtäkt, medan den andra hävdar att båda var med på det.
– Ord står mot ord, men trots att det är omöjligt att veta vad som egentligen hände så måste domaren döma, säger Per E Samuelson och lägger till:
– Man ska ha en kritisk inställning till rättssystemet, men i dag är det som om svenskarna litar helt och fullt på det.
Vi sitter i hans och Lena Ebervalls kombinerade kontor och våning i Malmö. Här är det över fyra meter upp till taket, och i deras arbetsrum står två bastanta skrivbord i mörkt trä mittemot varandra. Trasselnystanet Lucky, en svart ungersk puli, skällde oss välkomna redan innan vi kommit innanför ytterdörren. I Stockholm har makarna en övernattningslägenhet för dagarna då de jobbar på advokatfirman Samuelson, Schönmeyr & Walls huvudkontor.
Med sin nya bok, "Bombmannens testamente", följer Per E Samuelson och Lena Ebervall den väg man slog in på med debuten "Hans majestäts olycklige Kurt" och uppföljaren "Mördaren i folkhemmet". Grunden är autentiska rättsfall, som sedan byggs ut med fiktiva delar.
– Vår affärsidé är ju att skriva romaner, men vi vill också visa hur rättsväsendet fungerar. Böckerna ska ge en tankeställare, säger Per E Samuelson.
Blandningen av fakta och fiktion gjorde många läsare förbryllade efter den första boken. Vad var sant? Vad var påhittat?
– Den första boken gav en stormvind av frågor från läsarna, men sedan har det lugnat ner sig. De var väl ovana vid formen. I Sverige är den ny, men utomlands har den ju funnits länge, säger Lena Ebervall.
I nya "Bombmannens tes tamente " följer de Lars Tingström, en ordningsam tjänsteman som under 70-talet kommer på kant med skatteverket, förlorar sin familj, blir vän med fel sorts människor och utvecklas till en hårdnackad rättshaverist. Han anklagas för flera bestialiska bombdåd och så småningom mynnar berättelsen ut i mordet på statsminister Olof Palme.
En utgångspunkt i researcharbetet har varit Tingströms efterlämnade papper, fuktskadade och illaluktande, som länge stått i advokaten Pelle Svenssons garage utanför Sundsvall. Det sammanlagda researchmaterialet blev till slut 55 pärmar.
Allt är ett lagarbete, men i huvudsak är det Per som samlar in och strukturerar utgångsmaterialet, hittar berättelsens skelett. Lena fogar till det som gör att benranglet får liv och hull.
– Jag jobbar mycket med tidsandan. Går in på olika sajter – tack gode gud för internet! – för att kolla hur modet såg ut vid en viss tid punkt , vilka program man kollade på och så vidare. I den nya boken fick jag skriva om ett helt kapitel eftersom jag först skrev att Tingström hade fjärrkontroll till tv:n, men de fanns ju inte 1972. Så han fick en färg-tv istället, säger hon.
Dessutom har författarna bland annat gett sig in Olof Palmes huvud och redogör flera gånger för statsministerns tankar.
– Jag har läst massor av biografier om Palme, det gäller att göra sin research. Att låtsas veta vad han tänker har varit en stor glädje, säger Per E Samuelson och ler.
Författarnas teori är att Palmemordet utförts av Christer Petersson, i ett slags maskopi med Lars Tingström. Man lanserar också ett nytt vapenspår med en revolver som ska ha smugglats in från USA.
– För mig finns det ingen tvekan om att mordet gått till så. Vi får väl se vad alla foliehattar ute i landet säger om det, säger Per E Samuelson.
Har polisen hört av sig om vapenspåret?
– Nej, men det gör de väl så småningom, säger han.
Av hans och Lena Ebervalls tre böcker har "Bombmannens testamente" varit den knepigaste att iscensätta, mycket på grund av huvudpersonen själv.
– Han var svår att gjuta liv i eftersom det var så svårt att få grepp om honom. Men till slut, efter mycket arbete, så kändes det som att jag lyckades. När jag sedan såg ett klipp med honom så klickade det till i mig och jag tänkte – Hej Lars, jag känner dig, säger Lena Ebervall.
Alla deras böcker innehåller ett kapitel kallat "En rättvis rättegång", en titel med en rejäl dos ironi. Även på andra ställen dyker ett slags skämtlynne upp i texten. När Lars Tingströms äktenskap tar slut går han ut på toaletten och gråter "en skvätt". Ett annat kapitel är döpt till "Hannu slår till", och handlar om en rå och besinningslös kvinnomisshandel.
– Vi drar oss nog inte för att vara lite lustiga. Det är väl en slags galghumor, säger Per E Samuelson.
– Vi får höra så mycket hemskt i våra yrken som försvarsadvokater att vi kanske har blivit lite avtrubbade, säger Lena Ebervall.
De två tillbringar all sin tid ihop. De bor, reser, jobbar och skriver tillsammans. Den självklara följdfrågan blir därför:
Hur står ni ut?
– Vi är samspelta, så det går väldigt bra, säger Per E Samuelson.
Lena Ebervall ler och fyller i:
– Vi träffades på gamla dar och då har man gjort sina misstag. Nu var vi båda fast beslutna att det skulle bli hundraprocentigt rätt – och det blev det också!