Först måste han äta. Sedan är det något annat som måste fixas. Men när jag till slut har Ison Glasgow i luren är han på glatt och avspänt humör.
– Nu har jag all tid i världen, skrattar han och förklarar att det är mycket kring både musiken och ”När jag inte hade nåt” nu.
Linköping är faktiskt hans allra första stopp ute i landet med boken, som han har skrivit tillsammans med journalisten Emil Arvidson. Bakgrunden till ”När jag inte hade nåt” är Isons sommarprat 2012.
– Inför programmet gick jag och min producent igenom vad som skulle vara intressant att prata om, och min musik kändes det redan som att folk hade koll på. Men de visste ingenting om min bakgrund, förklarar Ison.
Hemlöshet
Programmet om hur han som liten flyttade från födelselandet USA med sin mamma till en betydligt svårare tillvaro i Sverige, präglad av bland annat hemlöshet och en skakig relation till pappan, blev väl mottaget. Efteråt blev han erbjuden att ta sommarpratet vidare, och trots att Ison själv inte läser så mycket kändes en bok som en positiv utmaning. Därefter inleddes arbetet tillsammans med Emil. De två kände varandra sedan tidigare och kanske var det därför arbetssättet blev okonventionellt. I stället för långa, stela intervjuer arbetade de enligt en mer vänskaplig och avslappnad metod.
– Emil kom hem till mig varje dag, jag bjöd på fika och så snackade vi bara. Och ärligt talat så tyckte jag att processen var skitnice. Det var inte alltid lätt – ibland hade man inte lust att sitta i tre-fyra timmar och prata om sig själv, men då kunde vi prata om annat och så helt plötsligt dök minnena upp.
Sanning fullt ut
Den som vill få en föraning om vilka minnen det handlar om kan lyssna på Ison & Filles låt med samma namn som boken. Den kom redan 2011, men Ison ser det inte som att han har broderat ut en låt på drygt fyra och en halv minut till tvåhundra tryckta sidor.
– Det är en utmaning att få in ett helt liv på 4:40, men för sommarpratet och boken försökte jag att inte tänka på det så mycket. Det hade varit skitjobbigt för mig att tänka i sidor, säger han.
Det allra viktigaste för Ison var att boken speglade honom och hans sanning fullt ut, ända ut i språket.
– Jag är jättenöjd med att det finns en röd tråd, att min röst är med hela tiden.
Mamma har läst
Berättelsens stil och struktur är en annan sak han är nöjd med. Det är relativt korta kapitel med ett rappt språk som framkallar starka bilder i huvudet. Ison påpekar att det berättargreppet är tänkt att underlätta för dem som, precis som han själv, inte läst så mycket innan, och att filmmediet med tillhörande speakerröst har tjänat som inspiration.
– Man ska kunna se mig och min mamma i Kungsträdgården, på någons soffa eller på flygplatsen 1986. Jag vill att det ska vara en sådan story som man kan dra ganska enkelt för sina vänner, säger han.
Din mamma Linda har en väldigt central roll i ”När jag inte hade nåt”. Har hon läst boken?
– Ja, min mamma har läst den fram och tillbaka typ tre gånger! Hon är min hårdaste kritiker. Men hon är jättenöjd nu.
Peppande syfte
Boken utspelar sig främst i slutet av 1980-talet. Skillnaderna i att vara utsatt i samhället då och nu tror Ison främst ligger i att det finns en större medvetenhet och öppenhet kring att prata om problemen i dag.
– Man förstod att folk hade det tufft då också, men det var ingenting man pratade om.
Själv hoppas han att unga människor, kanske med liknande erfarenheter som honom själv, kan använda boken till att kullkasta klyschan om att ursprung och hemort definierar vad man kan och inte kan göra i livet.
– Om yngre killar säger ”Kan Ison så kan jag, han kom från ingenting och det är väl inget speciellt med honom, jag ska göra det bättre än honom” och ser det som en utmaning så blir jag glad. Boken har absolut ett peppande syfte.