Berättelser från terapisoffan
Brombergs förlag
Att gå i psykoterapi väcker ofta omgivningens lite skräckblandade nyfikenhet. Vad säger de där inne? Eller som min pappa uttryckte det då jag läste min psykoterapiutbildning på Karolinska: ”Den där terapiutbildningen du håller på med, du behöver väl inte själv gå i sån där djävla skit?” Uppenbarligen var pappa djupt orolig att också han var en del i min berättelse.
Vad som sker innanför terapiväggarna med deras ljuddämpande draperier är en väl förborgad hemlighet. Men ibland gläntar någon psykolog eller psykoterapeut på dörren och låter läsare ta del av deras möten i noggrant omskrivna berättelser. En del av dessa historier blir film och tv som ”In treatment” med den israeliska förlagan ”Be-tipul”.
Jag kan förstå denna nyfikenhet. För ett terapirum är fyllt av människors berättelser och erfarenheter. I terapirummet överträffar verkligheten dikten dagligen.
Den engelske psykoanalytikern Stephen Grosz delar med sig av sådana historier i boken ”Att förlora och finna sig själv”. I ett trettiotal korta kapitel återger han resuméer av behandlingar och människors livsöden. Det blir en vandring genom kriser, separationer, sorger och omedvetna konflikter från barndomen. Det finns onekligen en koppling mellan psykoterapi och det mer litterära berättandet.
Stephen Grosz är psykoanalytiker. En grupp av psykologer som idag för en tynande tillvaro då deras behandlingsmetod utgår från flera möten i veckan under många års tid. I berättelserna från behandlingsrummet står han vid sin lyktstolpe och skildrar där vad psykoanalysens ljussken låter honom se. Det finns andra terapeutiska lyktstolpar och flera sätt att berätta om psykoterapi. Boken är fylld av varma och hoppfulla berättelser, väl värda att ta del av. Det finns alltid något att hoppas på, något som går att reparera vilket gör livet möjligt igen. Välkommen in att tjuvlyssna en stund.