Övers: Natalie Lantz
Albert Bonniers förlag
”Från den dag vi kom hit har det inte varit något annat än krig. Men när Simona artigt ber om att få dö, ja, då har de plötsligt slut på katiusjor”.
Så tänker Simona resignerat där hon lagt sig på fotbollsplanen medan flyglarm tjuter och raketer regnar från himlen. Hon är ensamstående mamma till sex barn i en liten israelisk stad på gränsen till Libanon. Likt de flesta invånare är Simona sefard, det vill säga med ett ursprung från något av de kringliggande arabiska länderna. Tiden är i slutet av 70-talet, strax före det första Libanonkriget. Simonas man drev en falafelbar när han dog av ett bistick. Han lämnade efter sig Simona med fyra barn och ännu ofödda tvillingar.
”Falafelkungen är död” utspelar sig under dagen för ett katiusjaanfall berättat ur Simona och de fyra äldsta barnens perspektiv. Alla försöker de stå ut och överleva. Den hebreiska titeln ”Det kommer inga dvärgar” syftar på ett ordspråk att var och en måste klara sig själv. Det har Simona och hennes barn förstått, men löser det på olika sätt. Simona hoppas att en katiusja ska falla ned där hon ligger i gräset och på så sätt ge barnen ett ekonomiskt stöd från statens ersättning till efterlevande.
Sara Shilo skriver sin debutroman med svart humor och en innerlig värme. Språket är vildsint och brutalt. I flera intervjuer har Sara Shilo också hänvisat till den adhd hon lever med och hur den påverkat hennes författarskap. Ett inledande citat visar att hon står David Grossmans författarskap nära, som också varit hennes mentor i skrivandet. Även hos Sara Shilo finns något av Grossmans klaustrofobiska ton. Det lilla landet som bitit sig fast i en ovänlig och fientlig kontinent utan någon annanstans att ta vägen. Här är till och med Tel Aviv ljusår från vardagens verklighet. Likt många andra israeliska författare som Grossman, Amos Oz och Etgar Keret finns en kritik mot det egna landets förtryck och ockupation. I bakgrunden hör man högtalarna från torgmötet med Meir Kahane som på 70 och 80-talet hetsade för bosättningar och fördrivandet av araber.
”Falafelkungen är död” är en mycket läsvärd roman. En berättelse där kvinnorna är starka och slagfärdiga och männen vilsna och aningen dumma. Där allvar blandas med bitande humor och medmänsklighetens värme.