Ordfront förlag
Det finns en speciell förutsättning för psykiska sjukdomar och neuropsykiatriska funktionshinder. Man kan inte se och mäta deras närvaro genom blodprov eller röntgenbilder. Det tycks göra det fritt fram för vem som helst att ifrågasätta dem.
En journalist eller en författare ger sig rätten att avfärda diagnoser som adhd och aspergers syndrom med påståenden som för hög sockerkonsumtion, dåligt föräldraskap eller född sent på året. Det skapar skuld hos bäraren och hens omgivning.
Därför är det välkommet när människor med diagnoser själva får komma till tals eller, som i boken ”Ingen familj är en ö”, föräldrar till barn med adhd. Anja Wikström debuterar med en självupplevd berättelse om en familj där barnet man får, My, inte är som andra barn på dagis och i skola.
Undertiteln är ”Adhd, föräldraskap och skuld”. En till synes ofrånkomlig triad i vårt samhälle som strävar efter perfektion. Titeln till boken är en blinkning åt den engelske 1600-talspoeten och prästen John Donne; ”ingen människa är en ö. Varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela”. Men det är precis så det inte blir för My, hennes föräldrar och lillebror Hugo.
Anja Wisktröm berättar smärtsamt hur hjälpen uteblir, kompisar drar sig undan, föräldrar skyddar sina egna barn, skolan ställer sig oförstående och vården antyder att det är föräldrarnas brist. I föräldrarnas relation uppstår slitningar då alla är ständigt trötta och allt mer isolerade. Samtidigt finns där en kärlek mellan My och hennes föräldrar som söker överleva i en värld av fördomar. Anja Wikström skriver: ”Det finns saker som är oändligt mycket viktigare än att tacka för maten och inte säga fula ord”.
Vägen till en diagnos för My är en kamp och då är den ändå ofullständig när den kommer. Längre fram ska det visa sig att My även har aspergers syndrom. Men allt tycks ständigt komma för sent. Skolan har redan bildats sin uppfattning och lekkamrater försvunnit. Ingen bjuder My på kalas.
”Ingen familj är en ö” är en stark berättelse om en familjs kamp för att överleva. Det är också en svidande kritik av klassisk psykologi och psykoanalys som slentrianmässigt ser orsaken i bristande föräldraskap. Det behövs fler böcker som denna!