Övers: Johanna Hedenberg
Norstedts
”Ernesto G:s drömda liv”. ”Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv”. Den franska originaltiteln i ordagrann översättning respektive den svenska titeln. Ingen av dem stämmer särskilt bra med innehållet, de är uteslutande valda för att sälja. (Och speglar möjligen vad som anses vara det på en fransk men inte på en svensk marknad.)
Författarnamnet, Jean-Michel Guenassia, trodde jag var värt att komma ihåg när jag läste ”De obotliga pessimisternas klubb” för två år sen. Det var en brett och fett underhållande roman, skriven med smittande lätthet och en humanistisk grundton. Över 600 sidor med ett myller av livsöden representerande europeisk mångfald och dramatisk 1900-talshistoria – förintelse, flykt, exil.
”Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv” är till stor del en besvikelse. Huvudpersonen (jag använder det ordet med viss tvekan) heter Josef Kaplan, växer upp i Prag och utbildar sig till läkare. Fortsätter med mikrobiologi vid Pasteurinstitutet i Paris och erbjuds hösten 1938 en tjänst i Alger.
Guenassias Josef K är en man som länge låter karriär och ”tygellöst liv” gå före ungdomens övertygelse då han bl a var med och bildade socialistiska studentrörelsen.
En tillfällig vändning innebär de tre ensamma åren på en experimentstation i en avlägsen by omgiven av malariaträsk. Som jude och läkare måste Josef gömma sig; raslagarna som antogs i Frankrike efter ockupationen 1940 tillämpades nitiskt i Algeriet.
Som en staffagefigur skickas Josef omkring i Guenassias historiska rundmålning. Efter krigsslutet återvänder han tillsammans med Christine, som blir hans hustru, till Prag och börjar arbeta på ett sjukhus. Därmed flyttas fokus till Christine – som en dag ger sig iväg till Frankrike med den åttaårige sonen och aldrig återvänder – och till dottern Helena.
Ernesto G då?
Jo, han – mera känd som Che Guevara – dyker upp som VIP-patient på det sanatorium långt från Prag där Josef är chefsläkare. Han går under namnet Ramón och åtföljs av säkerhetstjänsten.
Guenassia kan inte avstå från att hitta på en kärlekshistoria i bestsellerstil mellan Ramón/Ernesto och Helena. Intressantare är de inblickar man får i Tjeckoslaviens öden från Pragkuppen 1948 när kommunisterna grep makten. Arresteringar och avrättningar, angiveri och försvinnanden.
Josef Kaplan är förvisso en tangovirtuos, upplärd av sin tidigt döda mamma, och Carlos Gardels skivor hans käraste egendom ända till hans hundraårsdag 2010. Men han har ett handikapp: att inte komma ihåg ansikten. Att han inte fäster sig i minnet beror dock inte på att läsaren lider av denna åkomma.