Östergötlands fornminnes- och Museiförening 150 år. Meddelande från Östergötlands museum 2014.
Red: Carin Claréus
Förlag: Östergötlands museum, Linköping.
Författare: Elisabeth Nilsson, Martin Kylhammar, Gunnar Lindqvist, Stefan Hammenbeck, Gunnar Elfström, Anita Löfgren Ek, Inger Lindström, Rolf Wirtén, Monika Minnhagen-Alvsten, Lars Cnattingius, Ann-Charlotte Hertz, Gunnel Mörkfors, Viveka Adelswärd, Caroline Blixt, Göran Bergengren, Freddie Hallberg.
Östergötlands Fornminnes- och Musieförening bildades år 1906 genom en sammanslagning av två föreningar som under 1800-talet tog de första initiativen att bevara och dokumentera artefakter, byggnader, konst och andra spår av det gamla Östergötland. Ansatser till att bevara det gamla hade gjorts redan på 1600-talet, om vilket Ann-Charlotte Hertz berättar. Men det var på 1800-talet det blev en landskapets och rikets angelägenhet. Med dessa båda rötter firar föreningen i år 150 år vilket uppmärksammas med ett praktverk från Östergötlands museum, ”Från fornforskning till konst i världsklass”.
Gunnar Elfström
En rad författare tar sig här an uppgiften att skildra föreningens historia och dess många profiler som varit betydelsefulla för dess framväxt. Av tradition är det landshövdingen som sitter ordförande i föreningen. Boken börjar därför med ett inspirerade och varmt förord av landshövdingen Elisabeth Nilsson.
De många författarna gör att historian blir berättade ur många olika perspektiv. Läsaren lär sig mycket nytt. Själv stiftar jag bekantskap för första gången med en för mig okänd händelse i Östergötlands historia ”Museistriden” om vilken Gunnar Elfström naturligtvis kan berätta på vanligt fängslande sätt. Så får jag också lära mig bakgrunden till varför det röda timmerhuset Krogfallsgården finns i Trädgårdsföreningen.
Fina porträtt
Boken innehåller många fina porträtt av enskilda personer knutna till föreningens historia. Stefan Hammenbeck berättar om Anton Ridderstad, Museiföreningens grundare.
Här porträtteras också två fäder av en son och en dotter. Bengt Cnattingius la grunden för det nutida museet. Om honom berättar sonen Lars Cnattingus, en av ”småcnattarna”. Caroline Blixt skriver om sin pappa; Gösta Adelswärd en minst sagt dynamisk medlem i föreningens historia. Charmigt och varmt!
Om Gösta Adelswärd skriver också Viveka Adelswärd: ”Hans utbildning var juristens, men hans bildning humanistens”, och fångar så en hel personlighet med en enda mening.
Artefakter
Inger Lindström och Anna Lindqvists presentationer av de många artefakter som skänkts genom tiderna till föreningen hör också till en av bokens många höjdpunkter. Det är inte lätt att göra en bok som spänner sig över 150 år och med 17 författare rättvisa. Bäst att skaffa dig boken själv. Finns säker att köpa på Östergötlands museum.