Ordfront
I sin nya essäbok ger sig författaren och litteraturprofessorn Birgitta Holm ut på spaning efter ett frihetsvärde i konsten. När sker, med titelns formulering, språnget ut i friheten, och hur går det till?
Hon söker svar genom mycket uppmärksamma läsningar av texter och inkännande betraktelser av filmer. Hon närmar sig verken subjektivt, mot bakgrund av en stor beläsenhet och gedigen teori som då och då formuleras explicit. Den eftersökta frihetsaspekten tar sig varierande uttryck i de olika verken, naturligt nog med ett så personligt präglat och brett urval. I någon mån glider det Birgitta Holm söker ur synfältet.
Hon närläser svenska klassiker som Selma Lagerlöf och Carl Michael Bellman såväl som internationella tungviktare som Virginia Woolf och James Joyce. Ett långt stycke – ett av de bästa tycker jag – handlar om filmen "Dirty dancing" och hur de dansande revolterar mot tradition och institution.
I till exempel Karin Boyes romaner hittar Holm friheten i ögonblicken då de enskilda människorna undkommer statens allomfattande grepp.
En poäng är genomgående att visa hur friheten dialektiskt hänger ihop med det som hämmar den. Det är den konfliktytan Holm beskriver.
I andra fall är skrivprocessen i fokus – den frihetskänsla som kan finnas i själva skapandet. Franz Kafkas berömda beskrivning av hur novellen "Domen" kom till i ett enda svep en natt blir här utgångspunkt för ett resonemang som innefattar Karl Ove Knausgårds "Min kamp" och Sami Saids Linköpingsbaserade roman "Väldigt sällan fin".
Till saken med en sådan här bok hör att det är betydligt lättare att som läsare ta till sig det man redan har en relation till. Därför blir läsningen om de tre sistnämnda högintressant för mig, annat passerar mer obemärkt. Stundtals är referaten ganska långa och det är inget bra sätt att behöva närma sig ett verk på.