Norstedts förlag
Många författare får med åren sina särskilda signum. För Stewe Claeson är det den ensamme mannen. Biskop, romersk slav eller svensk tjänsteman; alla bär de på en ensamhet och utför en stillsam brottning med livet. Så också denna gång då Stewe Claeson presenterar sin nya roman ”Komma nära”. Pontus är 30 år, nyss separerad, utan syskon. Hans pappa är död och mamma letar febrilt efter nya män. Han trivs inte i de stora sammanhangen men har ett patos för ärlighet och exakthet. Lite av nörden alltså. Passande nog jobbar Pontus med miljöfrågor och detaljplanering vid ett konsultföretaget på västkusten. Hans noggrannhet sätter käppar i hjulet för kommunen och en byggfirma då en spaanläggning ska uppföras nära havet. Pontus ser att man struntat i en mängd olika regler och lagar. En korruptionsskandal tycks nära. Han nitiska hållning är dock inte populär bland kommunledning och i ortspressen. Eller som kommunalrådet skriker åt honom: ”Vem i helvete tror du att du är”. När pressen blir för stor söker Pontus reträtt på ett pensionat i Småland. Med sig tar han frågan; Vem är jag egentligen, vem vill jag vara?
Och där i den småländska skogen mellan hägg och syren växer frågorna till svar på Stewe Claesons omisskännliga sätt; de ensamma stunderna, svunna minnen av barndom och föräldrar och långa samtal med udda men ändå kloka personer. Den Pontus som återvänder till västkusten är säker i sitt val. Mindre rädd, mer beslutsam och något äldre än de fyllda 30 åren.
Stewe Claeson har skrivit en bok om att finna sig själv och ta sitt liv på allvar. Att bli någon, är att bli den man är. Att komma nära sig själv. En bok om den tidiga medelåldern, med den plötsliga insikten att man har mer på fötterna än vad man själv och andra förstått. Den är också en roman om ett allt mer rovgirigt samhälle, där makt och pengar korrumperar. Ett samhälle där man kan vara anpasslig eller där man kan ta ansvar och vara obekväm. ”Komma nära” är en behaglig bok att läsa med en del dramatik och mycket stillsam relation. En god blandning.