Bakhåll
Frågan är om det finns någon annan författare som har haft sådan enorm påverkan på rockmusiken som denna medelklassdam från Gerogia. Hon som i sina hornbågade glasögon och sin vällagda frisyr på ytan mest liknade en kristen skolfröken från 50-talet. Men som i sina historier undersökte och beskrev livets svarta sidor. Hon som skrev om det groteska och den svårt förklarade ondskan. Hon som brottades med de stränga katolska lärorna och som lät sina historier handla om synd, skam och förlåtelse.
När Bruce Springsteen i New York Times måste välja en enda bok som format honom, säger han Flannery O’Connors noveller. När Nick Cave ska förklara vem som varit viktigast för hans skrivande återkommer han ofta till Flannery O’Connor. (Föga förvånande då han ju till och med skrivit romaner och filmmanus i hennes anda.)
Det finns både rockband och skivor uppkallade efter hennes böcker, historier och huvudfigurer. Flannery O’Connor och hennes historier slutar aldrig att fascinera.
Denna bok med noveller gavs ut postumt efter hennes allt för tidiga bortgång 1964 (död i sjukdom vid 39 års ålder).
Hennes noveller känns igen. Förnuft ställs mot känslor och tro. Mammorna är centrala i nästan alla historier och inte sällan förtrycker de sina vuxna barn i godhetens namn. Och överallt lurar döden bakom nästa val och handling. Det är i södra USA som hennes plågade huvudpersoner bor. Det är denna segregerade 60-tals miljö hon beskriver. Och hon beskriver och skriver med sådan självklar pondus, med sådan precision, att orden klingar stålstarkt genom de 50 år som gått sedan de skrevs. Flannery O’Connor förtjänar att upptäckas och återupptäckas.