Övers: Ninni Holmqvist
Norstedts förlag
Styrs vi människor helt och hållet av enkla hjärnfunktioner som vetenskapen redan är på väg att klarlägga och som inom några årtionden kommer att ge oss alla svar?
Den frågan dominerar den danske författaren Christian Jungersens roman "Du försvinner". Mias man Frederik, en omtyckt och beundrad rektor för en privatskola, börjar plötsligt köra helt vansinnigt under en semester som familjen har på Mallorca. Det slutar med en krasch. Frederik hamnar på sjukhus och diagnosticeras med en hjärntumör. Också efter en framgångsrik operation fortsätter Frederik att uppträda helt annorlunda än tidigare. Han är kontaktlös och styrs helt av plötsliga impulser.
Under hans sjukledighet avslöjas att han spekulerat bort alla skolans pengar. Beror det på att tumören successivt förändrat hans hjärnverksamhet? Och att han de tre senaste åren äntligen ägnat tid och uppmärksamhet åt Mia beror också det på hjärntumören?
Mia känner sitt liv gå i spillror både på det praktiska planet och känslomässigt. Trots att hon inser att Frederiks nya personlighet sammanhänger med hans sjukdom kan hon inte acceptera hans förändring och ännu värre: den nytändning i äktenskapet som hon glatt sig åt berodde kanske också på sjukdom.
I en stödgrupp för anhöriga till hjärnskadade träffar Mia Bernard som trofast tagit hand om sin hustru som skadats svårt i en bilolycka för åtta år sedan. Bernard blir också Frederiks advokat inför rättegången om de bortspelade pengarna. Kan Frederik slippa fängelse på grund av hjärntumören?
Bernard och Mia blir häftigt förälskade och sedan deras livliga sexliv avslöjats skiljer sig bägge från sina sjuka makar. Dessförinnan får emellertid Mia veta att den numera helt monogame Bernard före bilolyckan varit en s vårtad kvinnojägare. I olyckan fick också han en hjärnskada som hade denna lyckliga effekt på hans kärleksliv.
Jag vet inte om Christian Jungersen verkligen tror på sin oerhört förenklade bild av hur vår hjärna påverkar vårt beteende. Jag tror verkligen inte på den. Men romanen tvingar en att tänka igenom sin människosyn. Det gör den spännande, trots att personerna egentligen är schabloner för sina hjärnskador.