Pirat förlaget
När Correns bokcirkel förra våren läste Sara Lövestams roman "Hjärta av jazz" togs den omedelbart och tveklöst till hjärtat av alla deltagare. Trots vitt skilda bakgrunder och verksamhetsområden hade vi bara lovord att beskriva våra läsupplevelser med.
Det fanns också en längtan att på nytt möta Sara Lövestams berättelser och författarskap. Nu är den tiden inne. ”Sanning med modifikation” har pulsslag av Sara Lövestams tidigare romaner. Inte minst i mötet mellan udda och lite sköra gestlater i ett gemensamt sökande och samarbete. Men tonen har mörknat och berättelsen är mer allvarsam och komplex än i tidigare romaner.
I centrum står Kouplan, tjugoåtta år, ser ut som tolv, men klok som en hundraåring. Utan uppehållstillstånd är livet i Stockholm alltid på helspänn. Att under de förutsättningar starta en verksamhet som privatdetektiv är minst sagt ett riskfyllt uppdrag.
Den första klienten är Pernilla. Hon har förlorat sin dotter Julia, lika identitetslös som Kouplan själv i det svenska samhället. Som Kouplan fruktar polisen så är Pernilla skärrad inför socialtjänsten. Sökandet efter Julia leder Kouplan in i Stockholms kriminella värld men också till Svenska kyrkan och den märklige prästen som tycks ha något att berätta, men hålls tillbaka av sin tystnadsplikt.
Efter hand inser Kouplan att allt inte är vad det utger sig för att vara. Ändå löper trådarna samman på slutet. Saker både inte finns och ändå finns. Såväl det goda som det onda. Mer än så vill jag inte säga här. Slutet är minst sagt omtumlande.
”Sanning med modifikation” är en roman om utanförskap, psykiskt skörhet, identitetens hemlighet men också om människors storhet och värme och andras till synes gränslösa ondska.
Bokcirkeln öste alla sina superlativer den hade över Sara Lövestam. Det måste finnas några kvar även för denna bok med vilken Sara Lövestam för sitt författarskap åt delvis ett nytt håll. Den är fantastisk! Bäst!
Jag vet ingen författare som Sara Lövestam, som kan fylla sina berättelser med empati, människovärde och respekt för den som är utsatt och utanför, samtidigt som hon hela tiden behåller läsarens uppmärksamhet. Bästa meningen är den sista på bokens baksida, som utlovar fler böcker om Kouplans överlevnad. Men börja med att läsa denna. Du bara måste!