Karneval förlag
Författaren Barbro Lindgren fick Almapriset i år, var en av höstens medverkande på Bokens dag i Linköping och har gett ut ett hundratal böcker sedan debuten 1965. Mestadels barnböcker och på senare år även litteratur för vuxna. Den vackra lilla boken "Varför inte tala såsom ett barn" är sista delen i en tankebokserie hon skrivit för vuxna.
Boken är upplagd som en årsbok där varje månad får vara en del i berättelsen. Jag följer författarens tankar som ”viltspår” på gården i Glömminge och under promenader med hunden Mimmi på Fäholmen på Öland där hon bor.
Här varvas högt och lågt i livet som med Barbro Lindgrens mästerliga språk drabbar med full kraft med sin nakenhet och humor. Hon samtalar om och med naturen, djuren och sina grannar där hon känner sig hemma och motsatsen finns där ”… jag känner mig alltid som en främling bland människor… i Köpstan”.
Hon för ett samtal med poeten och filosofen Fernando Pessoa (1888–1935) och citerar ofta ur hans "Orons bok". Lindgrens berättelser vandrar genom barnbarnens lekar, de älskade katternas bus, den klassiska musiken, iakttagelser utanför Ica ”glada alkoholister och en och annan stackars övervintrad intellektuell”, världshändelser ”Låt Mandela äntligen få dö, det är han väl värd” och vården av korvskinnen vid stigen.
Barbro Lindgren skriver vad vi tänker. En dråplig episod handlar om när hon letar efter Ekerö-färjan och kör fel och krockar med ”släpkärran var ful redan från början” och ur bilen hoppar fyra bilmekaniker som bankar och rätar ut bilen så hon kan köra vidare.
Barbro Lindgren summerar och har bestämt sig för att börja röja i sina lador. ”Det blåser i det höga gräset ovanför Fäholmen – snart är allt över, utom musiken!”. Jag önskar att vi får uppleva mer av hennes berättelser, att befinna sig i hennes fantastiska språkvärld är en gåva. Av visdom och lycka. Tack och lov att hon har skrivit så många böcker, där det alltid finns något att återkomma till.