Bilder: Robert Nyberg
Brombergs
”Vad gammal hon/han blivit!” Kommentaren om andra fälls vanligen av dem som själva inte kommer att drabbas. Eller hur de nu tänker.
En som behandlar äldreblivandet pragmatiskt är författaren och fysikern Bodil Jönsson. Efter ”Tio tankar om tid” (1999), har hon gett ett ansikte åt just tiden, kring den kretsar mycket i hennes senare litterära produktion.
Nya ”Silver” kan ses som en handbok i konsten att bli gammal. Det låter förstås jättedeppigt i en era där den åstundade ungdomlighetsnivån närmar sig småbarnsålder, men Bodil Jönsson har en motsatt mission: återupprätta dem som levt länge.
Följaktligen använder hon ibland adjektivet ”årsrik” om ”gammal” i ett (antagligen fåfängt) försök att omprogrammera den hjärntvättade samtiden.
Visst andas boken emellanåt en optimism det inte är allom förunnat att uppbjuda, men å andra sidan ger hon mängder av konstruktiva skäl till varför man ska ägna äldrevarandet nya tankar.
En av bokens sextio korttexter, samtliga illustrerade av Robert Nyberg, handlar om tålamod. Vårt uppdrivna livstempo suddar ut denna fina dygd, anser Bodil Jönsson, och om inte ens äldre förmår hålla fast sitt tålamod ”tappar de ett av sina övertag”.
En omorientering krävs dock snart – framtidens människor kommer ju att vara äldre under längre tid!
Att inte oroas för vad som komma skall är svårt, men Bodil Jönsson råder den ängsliga att sluta med det för ”att förhindra att den tidiga ålderdomen blir till en enda depressionskuvös”.
Och även om det är svårt att glädjas åt lysande framtidsutsikter efter sådär 65, måste man tro på Bodil Jönssons ord om att det inte går att veta hur man känner sig om tio eller tjugo år. En tioåring vet inte hur hon kommer att uppfatta sig vid 20 och inte heller en 60-åring hur hon kommer att vara vid 70 eller 80. Medelålders barn som ”vet” vad som vore trevligast för gamla mamma kan, när de decennier senare blir objekt för liknande välvilja, också inse detta.
Resonemangen i boken är filosofiska, vardagliga eller politiska – och ibland helt simpelt av gilla-läget-karaktär. För det må låta hur det vill i världens öron, men – som Bodil Jönsson skriver – ”vill man inte bli gammal, befinner man sig på kollisionskurs med själva livet”.