Natur & Kultur
Stephan Mendel-Enk, journalist och författare, visar i ”Meningen med jobbet” på en uppenbar känsla för samhällsutvecklingen: han är ingen dussinmänniska.
I vår multimedievärld sker såväl en ökad mänsklig splittring som ett nästan farsotsartat enande. Vi får alltmer av allt från alltfler kanaler samtidigt som de typiska ”läger-eldarna” lyser onaturligt starkt (Melodifestivalen, Let’s dance).
Stephan Mendel-Enks bok består av kortnoveller/kåserier om representanter för skiftande yrkeskategorier inom exempelvis tv-sporten, maffiagrupper eller ”statliga kod- och kombinationsverket”. Kulturskribenter hör till dem som får rejäla råsopar.
Vid läsning av texterna bör man ha ena foten i mänsklig friskhet, den andra i det som är vår samtid!
”Meningen med jobbet” dryper av fyndiga formuleringar. Ungefär hälften av boken anser jag vara ovanligt välskriven och träffsäker. I övriga delar anar jag att världsbilderna hos författaren och mig går såpass isär att jag inte helt kan förstå den ironi/satir/parodi som jag ändå ser finns där. Svingarna mot sjuklig byråkrati, administration och nyspråk är ofta lättförståeliga. Var det inte vid 70-talets slut som det ökande snacket kring arbetet började ta mer tid än själva jobbet? Detta fenomen belyser han ypperligt.
På ett ställe låter författaren en ”kulturjournalist” kritisera barnböckerna om elefanten Babar: ”Hur kan vi förvänta oss att våra barn ska få en rättvisande bild av elefantpopulationen om samtliga elefanter de möter i litteraturen är av aristokratisk börd?”
Man flinar eftersom man dagligen tycker sig höra sådana upplägg. Dock tarvas särskild talang för att balansera på den smala tråd som den här typen av ironi kräver. Stephan Mendel-Enk klarar det vanligen elegant.
Hans första bok ”Om manlighet. Med uppenbar känsla för stil”, var ett aktstycke av annan karaktär – om manligt våld – som inte precis förlorat i aktualitet nu tio år efter att den kom ut.
Dessutom har han skrivit en roman (”Tre apor”) om tre generationer av en judisk familj i Sverige, så han kan inte sägas sitta fast i en speciell genre!
Visst kan man kalla ”Meningen med jobbet” en aning spretig. Men så är även den värld han beskriver.