Carlssons förlag
I våras pågick en utställning i Moderna museet med Nils Dardels konst. Naturligtvis med konstverket ”Den döende dandyn” i centrum. Denna tavla gör sig ständigt påmind då jag läser Viveka Adelswärds bok ”Alltför adlig, alltför rik, alltför lättjefull”, som är en biografi över släktens anförvant Jacques d'Adelswärd, 1880 till 1923. Titeln är ett citat från den franska tidningen L'Aurore 1903 i samband med en skandalomsusad rättegång. Jacques d'Adelswärd var i högsta grad en dandy. Han levde som en dandy och dog som en dandy. Tragisk och oåtkomlig för nära relationer.
Jacques tillhörde den franska grenen av ett rikt släktträd. Endast vid ett tillfälle besökte han Östergötland då Theodor Adelswärd och Louise Douglas gifte sig i Gerstorp. Bröllopsfotot visar en marskalk med ett ungt och vackert men också gåtfullt ansikte. Det är denna hemlighetsfullhet som inspirerat Viveka Adelswärd att söka hans historia och personlighet.
Jacques d'Adelswärds liv blev hektiskt och kort. Han ärvde en stor förmögenhet som tidigt gjorde honom oberoende. Men samtiden kunde inte fördra hans homosexualitet och 1903 dömdes han till fängelse för sodomi. Jacques tog efter det sin tillflykt till Capri där han lätt bygga ett spektakulärt hus, Villa Lysis, högt uppe på öns klippor. Där tilltog ett starkt beroende till opium och kokain som bröt ned hans kropp och personlighet. År 1923 tog han sitt liv. En långsamt döende dandy.
Hans liv erbjuder många kopplingar till Oscar Wilde. Jacques d'Adelswärd var också författare och poet, men blev aldrig riktigt hågkommen som sådan.
Viveka Adelswärd ställer frågan vem han egentligen var. Det är svårt att fånga hans person. Som en dandy var han undflyende, otillgänglig och själv ointresserad av sin omgivning. Författaren ser honom som tydligast i kärleken till den italienske ynglingen Nino. Fram träder en person som trots sin förspända position aldrig lyckades knyta an till sin omvärld. Oaktat förmögenhet, fästmö, militärtjänstgöring, fester och flera böcker förblir Jacques en främling och främmande för sin omvärld. Man skulle kunna vända på ordspråket och kalla honom för en ”hermelin bland katterna”. Kanske att rollen som dandy gav honom en fristad och ett gömställe i en värld han aldrig kunde möta och känna samhörighet med.
Viveka Adelswärd har skrivit en fängslande och lärd biografi med många intressanta diskurser i dåtidens syn på homosexualitet, Capri och det tidiga 1900-talets bruk av opium. Mycket läsvärd och fascinerande.