Efterord Anna Hylander
Bakhåll
Ester Blenda Nordströms tredje bok "Amerikanskt" har nu kommit i nyutgåva och åter fängslat mig med sina berättelser. Tidigare finns "En piga bland pigor" och "Kåtornas folk", samtliga utgivna av förlaget Bakhåll.
Ester Blenda Nordström (1891–1948) framstår i dag som en ovanligt självständig och nyskapande skribent. Vid 23 års ålder skapade hon rubriker när hon ”wallraffade” som piga på en svensk bondgård. Sedan följde många reportageresor i Sverige och utomlands. Bland annat var hon nomadlärare hos samerna, körde hundspann i Sibirien, red på inkastigar i Sydamerika och i denna aktuella bok åker hon ensam iväg på en atlantångare till Amerika i emigranternas fotspår. Boken avslutas med ett intressant efterord av filmregissören Anna Hylander vars dokumentärfilm om författaren sänds i SVT i höst.
I denna bok får vi följa Ester Blenda under sex månader 1922, från avfärden som tredjeklasspassagerare på amerikabåten, det hemska bemötandet på Ellis Island och trångboddheten på Lutherska immigranthemmet i New York.
Sedan bär det iväg till den vackra staden Minneapolis, den vänliga mormonstaden Salt Lake City, ökenstaden Las Vegas som då bara har en gata, det gröna Chicago med tuggummi-skrapan Wrigleys, och så den lyxiga hemfärden till Sverige.
Författaren möter ett kaotiskt New York och förvånas över ”flappers”, självförsörjande kvinnor som är barbenta med nerrullade strumpor och korta kjolar. Hon åker tåg som vanlig passagerare och tjuvåker på tågens bromsstänger, går till fots på dammiga vägar, liftar med cowboys till häst och vänliga pojkar med suspekta automobiler.
Ester Blenda tar bland annat arbete som uppasserska på en bar, körsbärsplockare, hjälpreda på en farm och husa i ett rikemanshem. Hennes språk sprudlar av humor, frodighet och äkthet speciellt i dialogerna med svenskamerikanerna då hon använder svengelska och dialekter på ett trovärdigt sätt: ”De gifte sig på springen nu i år” eller ”Mova åt sidan där”.
Det är 90 år sedan denna bok skrevs och det väcker många tankar och frågor under läsningen. Hur tar vi hand om våra emigranter i dag? Hur klarar städerna av utvecklingshastigheten? Vad var Ester Blendas drivkraft?
Hon avslutar denna bok med de tänkvärda orden ”Man reser dit och lär sig längta”, som sammanfattar alla berättelser hon fått med sig från svenska emigranter och även hennes egna under resan.