Översättning Ing-Britt Björklund
Forum
En elvaårig flicka hittas död, flytande i en av Venedigs kanal en tidig vårdag. Märkligt nog har ingen anmält flickan försvunnen. Möjligen av två lika obehagliga orsaker: den döda flickan visar sig vara bärare av stöldgods och, sorgligt obehagligt, gonorré.
En tragedi och ett mysterium. Därmed klappat och klart för kommissarie Brunettis sjuttonde fall i Donna Leons ”Inte ens i döden”.
Den 71-åriga amerikanskans krimromaner utkommer årligen lika säkert som sillen till midsommar. Kommissarie Brunettis fall är vanligen knepiga och kluriga snarare än sensationella och brutala.
Ett dött barn tillhör undantagen, och Brunetti känner intuitivt att han av moraliska skäl måste lösa fallet. Särskilt efter att han fått uttryckliga order av sin krassa karriärist till chef att lägga fallet till handlingarna. Av två outtalade, skamliga skäl. Dels tillhör stöldgodset en inflytelserik familj som polischefen inte vill stöta sig med. Dels tillhörde flickan en familj av resande: romer.
”Inte ens i döden” utkom i original 2008 men skildrar med en otäck aktualitet dagens EU och vår oförmåga, rentav ovilja att ens ta i den romska frågan. Ut med dem! skriks det enfaldigt, värst i Ungern och Frankrike men även i Sverige. Vart? För övrigt är romer lika mycket europeiska medborgare som Nicolas Sarkozy som Jimmie Åkesson.
I övrigt det mesta sig likt i Donna Leons Venedigromaner. Den alltid lika utförligt beskrivna som aptitretande maten. De fina, precisa miljöskildringarna av den undersköna, sjunkande staden. Den charmige kommissarie Brunetti, som varken är depressiv, alkoholist eller arbetsnarkoman.
Guido Brunetti är bra polis, en filosofiskt lagd och moralisk människa, lyckligt gift med en intelligent kvinna som är lika bevandrad i kokkonsten – när kommer Donna Leons kokbok? – som litteraturen.
Donna Leons tillhör krimgenrens mest lågmälda berättare. Hennes Brunettiböcker är charmiga snarare än spännande, vardagliga snarare än spektakulära. Vilket kanske förklarar att hon år efter år lyckat hålla liv i Brunetti. Nyligen utkom bok nummer 23 på engelska.
Serien har givetvis sina toppar och dalar. ”Inte ens i döden” är dock en av Leons mest försynt spännande romaner, skriven på en stilfull, förföriskt intelligent prosa. Och handlar, som sagt, om en brännande aktuell fråga som vi tyvärr fortfarande saknar svar på.