Bra historiebok om DC-3:an

Medströms bokförlag och Flygvapenmuseum

Författaren, överstelöjtnant Christer Lokind, har en bakgrund i både FRA, försvarets radioanstalt och MUST, den militära underrättelsetjänsten, och han har deltagit i den senaste utredningen om DC-3:an. Han har även varit konsult åt Flygvapenmuseum angående DC-3:an.

Boken om nedskjutningen av DC-3:an 13 juni 1952, och ett svenskt Catalinaplan tre dagar senare, har blivit oväntat aktuell. Krisen i Ukraina visar att det kalla kriget snabbt kan återuppstå. En färsk rapport avslöjade också nyligen att ett ryskt signalspaningsplan med avstängd positionsangivare (transponder) var nära att kollidera med ett svenskt passagerarplan utandör Malmö i mars i år.

Det bästa med boken är att den, kapitel för kapitel, metodiskt sätter samman det som hände med annan europeisk signalspaning och det militära och politiska läget i Ryssland 1952. Det ger rimliga förklaringar till nedskjutningen.

Boken avslöjar svensk aningslöshet om riskerna med signalspaningen.

Sverige skickade långsamma obeväpnade flygplan, med en marschfart på 250 km/t, mot ryska gränsen till ett område som man inte kunde övervaka med radar. Rysslands radar såg däremot de svenska planen och kunde skicka ut kanonbeväpnade Mig 15 med en toppfart på över 1000 km/t.

Sverige verkar inte ha känt till att tre engelska spaningsplan 16 april 1952 flugit långt in över ryskt territorium utan att det ryska luftförsvaret hade kapacitet att skjuta ned dem. Inte heller verkar Sverige ha känt till att ett amerikanskt signalspaningsplan skjutits ned över Östersjön 1950 nära Liepaja.

Man blir förvånad över att det fortfarande finns nyheter att avslöja. Författaren skriver att fyndet av Catalinan 2003, längre österut än vad man trott, visar att planet, med framlidne Linköpingsbon Sven Törnqvist vid, sparkarna sannolikt kränkt ryskt luftrum. (Catalinan deltog i sökningarna efter den försvunna DC-3:an).

Författaren påpekar att flygkartan i den slutgiltiga rapporten publicerad 2007, inte visade de så kallade ”taggarna”.

DC-3:an uppdrag var i första hand att pejla in ryska radarstationer bland annat Liepaja. Planet flögs då korta stunder rakt emot radarstationen, vilket gav spetsiga ”taggar” på flygkartan. Detta uppfattades sannolikt som ytterst provocerande och kan ha blivit den direkta orsaken till det drastiska och, enligt författaren, oplanerade beslutet att skjuta ned DC-3:an 13 juni 1952.

Ryssland misstänkte att DC-3:ans spaning mot radarn och de tre tidigare flygningarna in över ryskt territorium, kunde vara en förberedelse för atombomsanfall mot Ryssland

I boken avfärdas även konspirationsteorin om den 9:e mannen ombord, orsakad, av att ”toalettdörren” var ställd på ”upptaget” när vraket togs upp.

Det sås ett annat litet konspirationsfrö. Centrala flygsäkerhetsledningens arkiv med färdplaner angående DC-3:an, som borde finnas i krigsarkivet, ”kan bara inte återfinnas”.

Bara fyra av de åtta ombord har återfunnits. De satt sannolikt kvar på sina platser vid kraschen men kan ha slungats ur planet, och blivit liggande på bottnen långt bort från vraket på 125 meters djup. Uppblåsbara flytvästar kan inte lyfta kroppar från det djupet.

Kapitlet om hemlighetsmakeriet och behandlingen av de anhöriga väcker än i dag känslor av upprördhet.

Bokens andra stora förtjänst är layout och grafik. Liten textmassa och fyllig grafik förklarar allt från flygning till haveri och bärgning på ett sätt alla kan förstå.

Boken har blivit en bra historiebok om DC-3-affären för de generationer som aldrig upplevt det kalla kriget men som nu känner av att det blivit frost.