Övers: Niclas Hval
Albert Bonniers förlag
"En bön för de stulna" handlar om tonåriga Ladydi Garcia Mártinez. Hon bor på landsbygden i Mexiko med sin alkoholiserade mor. Fadern tog sig till USA, pengarna därifrån har slutat att komma, han har en ny familj ryktas det.
När Ladydi föddes var hon en "pojke". Alla i området låtsas att flickorna är pojkar. Att vara flicka är illa nog och att vara vacker är en ren förbannelse. Mödrarna försöker skydda ungarna som fostras att likt kaniner söka skydd i grävda hålor i marken. Allt för att undkomma de män som kommer i stora jeepar för att röva tjejer till prostitution eller att bli sexslavar i fångenskap hos mäktiga knarkbossar.
Det är en grym historia, trovärdigt och poetiskt berättad genom Ladydis ord. En kort, men innehållsrik bok, lika lättläst som upprörande och förfärande, omöjlig att inte bli starkt berörd av.
Delar av dagens mexikanska befolkning är fångar i sitt eget land. Maktfullkomliga knarkkarteller med perverst mycket pengar styr. Politiker och poliser köps, tittar åt ett annat håll eller är insyltade i hemska dåd.
Amerikanska Jennifer Clement, som bott i Mexiko i många år, har hittat på sin karaktär och berättelsen. Men huvudpersonens öde är tyvärr mycket verkligt. Otaliga kvinnor och flickor blir offer för trafficking.
I sitt efterord skriver Clement att mellan 600 000 och 800 000 människor årligen smugglas in i USA, de allra flesta av dessa är offer för trafficking. Mexikanska siffror finns inte för detta, men ett stort antal personer saknas i landet, man räknar med att uppemot 30 000 personer är försvunna just nu.
Inför romanen intervjuade författaren anhöriga till försvunna, till mördade, till bortförda, kvinnor i fängelser och gömda kvinnor. Det är detta som lagt grunden för romanen. Berättelsen och boken är konstnärligt stor, men blir dessutom viktig som vittnesmål. Här hörs rösterna från dem som förvandlats till en vara – som nyttjas, slits ut och kastas bort.