Barnes finner ord för allt

Julian Barnes: Livslägen

Julian Barnes är engelsman och född 1946. Han är utbildad vid universitetet i Oxford och har bland annat varit biträdande kulturredaktör på The Times.

Julian Barnes är engelsman och född 1946. Han är utbildad vid universitetet i Oxford och har bland annat varit biträdande kulturredaktör på The Times.

Foto: DAN HANSSON / SvD / TT

Bok2014-09-13 06:25

Övers: Mats Hörmark

Forum

"Man för ihop två saker som ingen har fört ihop tidigare. Och världen förändras." I sin nya bok, "Livslägen", vackert översatt av Mats Hörmark, laborerar Julian Barnes på olika nivåer – faktiska, fiktiva och självbiografiska – med denna tanke.

I en första essä, "Höjdens synd" tar han med läsaren på ett antal uppstigningar i luftballong mot slutet av 1800-talet. Utförda av överste Fred Burnaby, skådespelerskan Sarah Bernhardt och slutligen Félix Tournachon. Den senare sedermera känd som Nadar, "den skickligaste porträttfotograf som världen skådat." Mannen som hösten 1885 tog det första fotot från luften – och förde samman två saker som ingen tidigare gjort: Aeronautik och fotografi.

Med hjälp av fakta och en hel del underhållande påhitt presenterar Barnes vidare en rad händelser och personer som får representera det "ögonblick då världen blev fullvuxen". Moderniteten och de framsteg som fick människan att se sig själv tydligare, mer sant. (Hur den nutida selfieskheten förhåller sig till sanning och äkthet är upp till läsaren att begrunda).

I nästföljande text, "På fast mark", snarast ett slags novell, för Barnes samman de två övriga aeronauterna, Fred Burnaby och Sarah Bernhardt, i en omöjlig kärlekshistoria. Han traktandes efter att foga samman något nytt, ett gemensamt liv; hon

ständigt på jakt efter nya erfarenheter.

Bokens avslutande del utvecklar förlusten som tema. Vad som händer när en älskad människa dör. En personlig minnes- och sorgereflektion över hustrun Pat Kavanagh. Känslan av att "det som rycks bort är större än summan av det som fanns där".

Och det tycks som om Barnes finner ord för allt. För döden och "sörjandets solipsism", vreden och själviskheten. Även för de ord som inte kan sägas, "som saknas också på en lägre, rent samtalsmässig nivå." Hur frånvaron av Gud, "denna vår långlivade låtsaskamrat", påverkat; hur Guds höjd med nödvändighet ersatts av Nadars flygfotograferade avstånd.

Julian Barnes har än en gång skapat storartad prosa – och även för mig har världen förändrats. Som läsare har jag förts ihop med något nytt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!