Drottningen av skrattet och gråten
Atlantis
Becketts ”Lyckliga dagar” var den sista scenpjäs som Margaretha Krook medverkade i. Det var 1998 på Dramaten och hon var 73 år när hon gjorde rollen som Winnie – en av världsdramatikens svåraste. En flödande monolog framförd av en kvinna som sitter halvt begravd i en oformlig sandhög och i andra akten bara har huvudet synligt.
Oförglömligt! Och det är inte bara det minnet av Margaretha Krook som för mig är oupplösligt förknippat med hennes röst. Kanske var det just rösten som starkast och mest nyanserat uttryckte hennes personlighet och det magiska i hennes skådespelarkonst.
Jag hör den också under läsningen av den första biografin som skrivits om henne. Som väl är, för inte är det här en bok som lever upp till det epitet – ”drottningen av skrattet och gråten” – som författaren, Astrid Hasselrot, ger Margaretha Krook.
Hasselrot går tämligen kronologiskt och konventionellt till väga. Hon träffade aldrig Margaretha Krook utan är hänvisad till samtal med släkt, kolleger och vänner och drar nytta av intervjuer som gjorts med Krook i radio och teve. Givetvis har hon också kunnat se de filmer samt på dvd många av de föreställningar som Krook medverkat i.
Det var på 1950-talet – efter ett kortare gästspel som flygvärdinna – som hon inledde sin teaterkarriär. Eftersom hon inte motsvarade den tidens flicksöta ideal fick hon länge spela äldre kvinnor.
Det var som om de stora kvinnorollerna väntade in Margaretha Krook: Mutter Courage, Kollontaj, Carlotta O´Neill, Gertrude Stein …
Boken blir en rapsodi, mycket rikt illustrerad, över allt hon gjorde: på Dramaten och på filmduken, i radio och tv, från stor dramatik till rapp underhållning och absurd komik.
Att Krook höll hårt på sin både yrkesmässiga och privata integritet visste man förut. Denna levnadsteckning har heller inte mycket nytt att tillföra. Insamlade omdömen ger en motsägelsefull bild.
Desto enhälligare är lovorden över henne som skådespelare: hårt arbetande, intelligent, intuitivt tveklös, skarp och humoristisk. Närmare kärnan i Margaretha Krooks konst än med sådana adjektiv lyckas Astrid Hasselrot inte komma som levnadstecknare.