Piratförlaget
På bokomslaget presenteras Kristina Ohlsson som en av Sveriges mest framgångsrika författare. Det är sant. Men man kan mäta framgångsrika författare på många olika sätt; mest sålda böcker, mest intjänade pengar, flest träffar på Google. Hur det förhåller sig med det för Kristina Ohlsson vet jag inte. För mig ligger hennes framgång i de böcker hon skriver. Att hon är en så bra författare. Intrigen, språket, spänningen och de rika persongallerierna. Allt stämmer så väl.
”Lotus blues” är en oerhört välkomponerad thriller om advokaten Martin Benner. En dryg advokat med Porsche, kvinnor och byrå i Stockholms innerstad. En fullfjädrar narcissist som ser till sitt eget. Men som också bär på en sårbarhet av empati och emotionell lättrörlighet. Till denna sårbarhet hör syskonbarnet Bella som Martin blivit vårdnadshavare för.
Denna blandning av besserwisser och empatisk människa driver Martin in i en intrig han aldrig kunnat föreställa sig och som också tar andan ur läsare. Starten är långsam och lite sävlig. Men sedan accelererar tempot med svindlande fart.
Kristina Ohlsson har en fantastisk förmåga att ständigt förändra scenariot i sin berättelse. Inget är vad det synes vara från början. Här finns också ett drag av den grekiska tragedin.
Huvudpersonen, Martin, driver sig själv allt djupare in i en komplex situation han inte längre har kontroll över, som vore han en tragisk hjälte på den grekiska teatern. Personer i hans omgivning varnar honom för denna hetsiga jakt efter sanningen och påminner därmed om den kör som kommenterar det attiska dramat. Som återkommande intermezzon presenteras utskriften av en intervju en journalist gör med Martin. Kristina Ohlsson är därmed allt annat än ytlig. För den som normalt undviker deckare och thriller är detta en anledning att ändå besöka gengren.
”Lotus blues” är inte slutet av berättelsen. Det finns en del två som kommer ut i april 2015; Milos blues. Jag suckar uppgivet. Sjutton också vad det är långt till april!